- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
FREDRIKA BREMER
hela väsen, att jag fysiskt försvagades. Vid blotta ordet
’moder’ kunde jag gråta som ett barn.
Jag återkom. Jag återsåg mitt fädernehem. Jag såg
även dig, Serena! Mitt barndomsparadis, min
himla-syn, min längtans verklighet, mitt livs, mitt väsens
förklaring — det såg jag allt med dig. Undra icke, att
jag längtansfullt utsträckte mina armar för att rycka
dig till mig; undra icke, att då jag såg modersfamnen
sluten, jag ännu genom dig sökte erövra livets och
kärlekens salighet — sökte vinna en ängel för min sjuka
själ! Det gick i denna stund en dom över mig. Det var
fråga om mer än liv och död. Det var fråga om själens
försoning eller eviga förbannelse. Det låg ett åskmoln
över mitt hjärta och min hjärna — jag såg, jag kände
intet klart. Då frestade jag dig, Serena. Du stod emot,
och jag trodde jag älskade dig mindre. Jag bedrog mig.
Du hade endast gått djupare in i min själ. Du hade
gjort dig ett med dess goda genius. Men det kände jag
icke då. Min själ var mörk.
En vild förtvivlans stund gick över och — jag blev
försonad med min mor; jag vilade mitt huvud mot
hennes bröst; jag hörde henne välsigna mig!
Allsmäktige, nåderike Gud! — skulle du uppväga denna stund
med hundraåriga lidanden, så skulle jag dock såsom
nu upplyfta mina händer och tacka dig, tacka dig för
denna stund! Ord kunna ej säga dess makt. Den har
räddat mig timligt och evigt.
Vad skall jag säga dig mer Serena? Försonad med
min mor, älskande henne högre än någonsin, kände jag
dock, efter de första stundernas himlasalighet, i mitt
hjärta ingen ro. Dig, dig skulle jag vinna, du skulle bli
min maka, om jag skulle få frid på jorden. Jag sökte
vinna dig på den väg du själv anvisat mig. Jag visades
bort. Det var icke sårad stolthet, Serena, som gjorde
att jag en tid förviste mig från ditt hem. Nej, men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
