- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
- On this page / på denna sida
- Tjugutredje brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNARNA 255
himmelen och dess frid, tycktes i dessa stunder
sammansmälta i en enda bild; och denna bild — bar dina
drag, Serena! Då föddes i min själ outsäglig längtan
och — förtvivlan.
Ännu en gång ryckte jag mig upp ur ett vekligt och
rusigt liv. I en vidsträckt och ordnad verksamhet sökte
jag att använda mitt liv, som tryckte mig. Jag försökte
mig i stora handelsspekulationer. Jag hade framgång;
jag blev rik, ack! jag förblev dock fattig, och mitt i
överflödet svälte min själ. Vid denna tid förde mig
mina resor till England. Jag hörde Canning, då han
inför ett ädelt folks representanter talade för
negerhandelns avskaffande, för frihet och människoväl. Jag
såg på hans panna glansen av en odödlig skonhet. För
första gången begrep jag människovärde,
människoadel, och — uselheten av mitt förra liv. O, Serena! då
sörjde jag över förspillda dagar och krafter! Dock,
jag var ung ännu; ännu kunde jag begynna... vad?
En förbannad, en son, förbannad av sin mor — vad
gott kan han begynna, som har välsignelse av höjden?
Jag var förbannad! Det var eldsmärket, som brände
min hjässa, den sten, som låg över mitt liv och
fördömde det till evigt mörker. Vilken ängel kunde
avvälta stenen? O! det var lång tid, som min själ
kärn-pade i dov förtvivlan; ty min mor är den enda
människa, för vilken jag fruktat. Ofta sedan min barndom
hade våra själar brottats, men hon hade vunnit, hon
hade slagit min. Slagit är ordet, slagit med
förbannelsen. Bitterhet växte i hjärtat, men långa år gingo fram
och kärleken kom åter och växte över bitterheten.
Tanken på en försoning med henne blev den enda
tanken i min själ. Denna försoning blev villkoret för
ett nytt, ett bättre liv. Utan den var mig hela världen
intet. Hopp hade jag ej, dock, jag måste våga, om jag
skulle leva. Så mäktigt hade dessa känslor fattat mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
