Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Släpande steg avlägsnade sig, och när en dörr
öppnades fortfor den grymt förorättade fadern.
»Enär du väl ändå ska veta’t, kan jag säja dej, att
vi tar ut lysningen i morron.»
»Kära hjärtandes far ...»
Andersson vände sig om och visade ett av grämelse
och vrede vanställt ansikte.
Kristina skyndade huvudstupa ut i köket.
Nästa morgon rodde Andersson och August
Karlsson till kyrkan och vid hemkomsten tilläts den senare
att samtala med Kristina en stund. De unga hade
emellertid en besvärande förnimmelse av, att
Andersson lyssnade på andra sidan dörren, och voro
ytterligt fåmälta. Dessutom hade något nytt kommit in i
deras förhållande och gjorde, att de nära nog kände
sig som främlingar för varandra. Så länge Kristina
nödgats smyga sig till mötena med August, hade hon
haft något, som sysselsatt fantasin och drivit blodet
häftigare genom ådrorna. Spänningen hade givit
hjärnan tankar och tungan ord med färg och klang; nu
däremot behövde hon varken tänka eller säga något;
allt ordnades ändå. August var för övrigt uttröttad
efter flera timmars rodd och satt halvsovande i soffan
bredvid fästmön. Kristina sneglade förstulet på
honom och prövade vilken verkan en lekfull armbågsstöt
skulle medföra. Han lade slappt ena armen kring
hennes liv. Varför skulle han egentligen besvära sig?
Allt var ju ändrat och vad han eftersträvade blev hans
utan ansträngning. Kristina flyttade sig avkyld ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
