Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Karlssons korta äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
från att i förbigående giva en enbuske några
käpp-rapp, vilka skilde alla dess grenar från stammen. Som
han befarade, att detta utbrott kunnat väcka Augusts
misstro vände han sig strax om och visade ett vänligt
leende ansikte. Vid skogsbrynet såg han sig för andra
gången tillbaka. Uppe på backen stod August med
hängande armar och stirrade efter honom.
»Nänä», mumlade den gående försmädligt, »styvare
karl än jag ä du inte. Jag knäpper dej allt.» Han
återvände hemåt med raska steg och hjärnan arbetade
på en stor plan. Först skulle dotterns barn ha en far,
så att modern slapp all skam. Nänej, gumman
Wester-gren, Betulander och de andra kring viken skulle icke
ha något att säga om honom och hans dotter. Hade
han blott säkert vetat, vad August Karlsson var för
en karl, skulle han känt sig betydligt lugnare. Nånå,
en fick väl se, Simon Andersson betvivlade ej att
ögonblick sin förmåga att leda allt till ett önskvärt slut.
Hemkommen satte han sig att granska några papper,
och när dottern kom in i rummet, sade han bakom
sig över axeln:
»Så mycket du vet det, flicka, det duger inte att
vara dum här i livet, för då kommer en snart till
korta.»
En undertryckt snyftning blev svaret.
»Tårar och gnäll böta intet, men arbete har hjälpt
mången förbi prövningar och hemsökelser. Gå till
dina sysslor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
