Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Betulander vädrade en stund i luften. Han anade en
förändring och sökte fundera ut, vari den möjligen
bestod. Han misslyckades och med en förargad
fnysning hasade han uppför trappan och in i sitt rum.
På kvällen hade han en uppgörelse med hustrun
och sonen. Mot vanan var det de och icke han som
började. Som han nu var nästan nykter, gick han
fogligt ur vägen, men de hårt hopbitna läpparna
skvallrade om, att han lagt nederlaget på minnet.
Nästa dag tog han också igen skadan, medan
Valdemar var ute på en ny fisktur.
Vid sin hemkomst såg sonen, att något hänt.
»Har han varit jäklig?» ljöd hans första fråga till
modern.
»Jesses, jaa! Å jag tror rent av, att vi inte får
säja något åt’en, för då blir han bara värre.»
»Jag har lovat, att du ska ha fred å ro!» svarade
Valdemar kort och gick in i faderns rum.
Betulander mötte honom med en vresig blick och
en häftig fråga.
»Va’ vill du, va’?»
»Tala med dej, förstås.»
»Har jag inte sagt, att hit in får ingen av er
komma. Ni har mina saker i oordning.»
»Kom ut då!»
»Hör du, pojke, va’ ä det där för ton?»
»Ska vi språka här inne, eller ska vi gå ut på
backen ?»
Betulander reste sig med ett grymt leende. Han såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
