- Project Runeberg -  Om Konung Gustaf II Adolfs karaktersutveckling, särdeles under den tidigare delens af hans lefnad /
V

(1863) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

v

förhand, emottager jag icke i förskott. Vi skola se huru
det vill gå för oss att tvinga hvarandra, vi skola
försöka. Med frid i sinnet, med någorlunda hopp och med
mycken kärlek kommer jag till eder. Det sinnelaget
tänker jag bevara, äfven om våra tankar skulle vända sig
i motsatta riktningar rörande saker, som, ligga mången
af oss nära om hjertat. — Jag vill säga eder huru jag
tänker mig lifvet, mitt eget, och hvilket lif jag unnar åt
eder. — Sex dyrbara år af en flyende lefnad hafva
sjunkit bakom mig sedan jag senast talade till Upsala
studenter — en dyrbar tid genom erfarenhetens skatter,
en lärorik erfarenhet för åsigternas utveckling till större
omfattning, till ljusare blick, till säkrare mognad, en
vigtig tid för det arbetet att befria karakteren något litet
ur småsinnets bojor och leda den några steg framåt,
litet närmare den ståndpunkt, som höfves en fri
menniska, att kunna tåla verlden med mod och njuta den utan
öfvermod. Jag har den ålder inne då det kunde synas
såsom karakteren skidle vara färdig. Det vore illa om
så vore. En karakter, som är färdig, en
karakters-utveckling, som är afslutad, det vill säga, att man
intet orkar lära sig något mera och intet gitter blifva
bättre, och här finnes dock alltid så mycket olärdt och
oförbättradt. Man ser det, ju mera man öpnar blicken
för lifvets rörelse omkring oss, som växlar med ständiga
intryck icke blott i vår egen hvardagskrets, på den
torf-van, der vi gå eller krypa, men utomkring så långt
ögat når och kunskapen förslår och tanken ilar, öfver
fäderneslandets rymd och längre, ifall man det förmår
utan att förvillas af intryckens mängd. Ty visst finnes
den faran. Men en annan fara finnes också. För allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:47:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/giiakarakt/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free