Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han icke ett ögonblick skulle kunna förmå sig
att taga ett afgörande steg i deras förhållande.
Att hon själf på ett sätt, som var henne nytt,
kände sig dragen till den inbundne, underliga
unge presten, det visste hon. Det var något så
impulsivt hos honom. Än var han glad som ett
barn, än nedslagen och lefnadstrött, som om han
varit en gubbe, för hvilken lifvet icke längre
hade något nytt att bjuda. Och hon förstod,
att det var något, som tryckte och plågade ho-
nom, något, som om det kunde lyftas bort från
honom, skulle göra honom rak i ryggen och
fri och glad, som han var, när hon såg honom
från bron arbeta på att hjälpa fram vårflödet
midt i vintern.
Skulle det ej kunna hända så, att hon fick
vara den, som hjälpte honom? Det fans något
hos honom, som hon icke kände till, som han
omsorgsfullt dolde för henne, och detta retade
hennes nyfikenhet, på samma gång hon kände
det som en förolämpning, att han, som måste
ha så många intressen, aldrig ville tala ett al-
varsamt ord med henne. Hvarför gjorde han
inte det? Hvarför talade han aldrig om sin fram-
tid? Trodde han kanske, att hon var så dum
eller så ytlig, att hon inte kunde tänka på an-
nat än lek och slarf?
Men något var det han bar på. Och för
hennes lifliga natur, som törstade efter verksam-
het, syntes det, som om en möjlighet här öpp-
nade sig för henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
