Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,
.
V
,
.
— 210 —
Ernst skulle ha haft lust att vända om. Det
var inte möjligt annat än, att hon var ond på
honom för hans oförlåtliga beteende kvällen förut,
och han hade ingenting att anföra till sitt för-
svar, ingenting utom att bekänna för henne . ..
alt hvad som sysselsatte honom, alt. Men det
kunde han ju inte. Och därför hade det varit
bäst, om han fått gå. Men det gick ju inte an.
Han hörde, att hon spelade därinne. Och
han grep efter en räddningsplanka.
»Fröken kanske är upptagen?» sade han till
pigan.
»Det tror jag inte, men jag skall höra efter.»
»Var så god och stig in,» ropade en munter
röst ifrån förmaket, och när Ernst kom på trö-
skeln, I stod fröken Eva leende midt på golfvet
och gjorde en stor bugning emot honom.
Ernst blef ytterst öfverraskad. Hon såg så
skälmaktig och säker ut, inte ond ett tecken,
bara glad och munter. Och vacker. Så oemot-
ståndligt vacker. Och han stod där sa oändligt
tafatt och frågade bara:
»Är ni inte ond på mig?»
Hon skakade på hufvudet och skrattade, och
igen såg hon så där säker ut, som om hon rådt
om honom hel och hållen.
»Nej.»
»Inte ett enda smul?»
»Nej, inte ett smull
Eva hade lärt att förstå på Ernst, under
ö I ––-WUUV1
den tid de känt hvarandra. Hon förstod, att
SIS’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
