Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 132 —
ut öfver det svarta vattnet, och inom mig ropade
hundratals stridiga röster, som jag tyckte alla
samlade sig i en kraftansträngning för att tränga
till hennes hjärta och sympati.
Men som jag satt där, började min oro att
gifva vika, och ostörd af alla tvifvel och all
uppjagad nervositet, såg jag för första gången
västkustens natur. Den fyllde mig med en känsla,
som jag vill kalla helig, och inför densamma
försvann allt annat.
Båten gungade fram öfver den upprörda
fjärden och framför dess bog klarnade konturerna
af en långsträckt ö, som aftecknade sig mot en
bakgrund af jagande skyar. Ju närmare vi kommo
denna ö, desto starkare brände inom mig
glädjen af decenniers längtan, som nu skulle bli
tillfredsställd. Vi stego i land på bryggan, och
jag uppfattade i ett girigt ögonkast allt omkring
mig. Jag såg bryggorna, sjöbodarna, alla de
små byggnaderna, som lysande i ljusa färger
trängdes på sluttningen af den kala klippan. I
hamnen gungade båt vid båt, och på klipporna
lågo massor af fisk för att torka i solen. Ute
på en udde stod en gul grupp af oljeduksklädda
män i sydvester och långstöflar och ordnade
långsamt och betänksamt en hop storfisk, som
jag aldrig visste mig hafva sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
