Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 125 —
mande herrar bry sig om, när en liten gosse är
glad.
Sven teg, ända till dess att han kom ut på
gatan. Men då hviskade han, som om han
varit rädd, att någon kunde höra dem:
— Det var bestämdt ingen snäll gubbe.
— Ja, men ser Sven, du kände honom inte,
sade mamma.
— Han kunde väl ha varit snäll för det,
svarade Sven.
— Men små gossar ska” inte tala till
främmande, invände mamma.
— Jag trodde, han skulle bli glad, när han
fick höra, att jag inte längre behöfde se ut som
en flicka.
Stackars litet barn! tänkte mamma, och åter
förgrymmades hon i sitt hjärta, när hon tänkte
på alla trumpna människor, som förstöra de smås
glädje. Stackars litet barn! Hur ska” det en
gång gå dig i världen?
Och för att riktigt trösta Sven och kalla
hans glädje tillbaka, sade hon:
— Det var en otäck och led gammal gubbe.
Riktigt led var han.
Då blef Sven idel solsken igen, och hans
sorg var bortblåst, därför att han fick tro, att
endast otäcka människor göra sådant. Han blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
