Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återblick och Tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1042
bäst egnad at bringa tröst och lättnad, hvadan biskopen, i stället
at fjärma honom bort, borde tilkalla honom at enskilt samtala
med den svårmodiga. Detta fann W. så plausibelt, at han följde
rådet, och vann derpå, i det hans fru efter hand vardt lugnad, i
sanning hugsvalad och allt sedan genom sin varma gudsfruktan en
prydnad för sitt hus och samhället, derhos en verklig Tabitha för
behöfvande. — C. F. af Wingård. Constituere Vineas. Col.
Bona Vinea justus, säger Bernhardus. Concilio Fide Vigilantia
(consulem esse oportet), Cic. Han skrifver: ”Linderot var ett snille
. . goda kunskaper . . men eftersträfvade att vara populär, hvarföre
. någon gång in i det triviala. Men jag kände honom våäl, har
mycket umgåtts med honom och har at tacka honom för mången
sanning, som fäst sig djupt hos mig. . . Det var vid den tid jag
första gången skulle resa upp till academien. Jag var den tiden
en egenkär pilt med ljusa lockar som hyfvelspånor och hade höga
tankar om mig sjelf såsom varande nobilis och biskopsson. En
dag sade min fader til mig: det är min vilja at, innan du reser
til Upsala, du några veckor under sommaren vistas uti Tölö hos
pastor L. för att mottaga någon undervisning til din första
nattvardsgång; jag har redan vidtalat honom derom. Jag tackar ännu
min k. fader på hans döda mull för detta val af själasörjare åt
mig. Den sommaren hos L. glömmer jag aldrig”. ÄÅr 1809 höll
han, efter program af Hellberg, svenskt Tal til firande af kungens
födelsedag. Derför redogöres i prunkande ordalag uti Gb. Alleh.
n:o 119. ”Slutet lofvas i morgon”, men sågs aldrig til. Hvarför?
— Hans många bref til Tegnér bland dem från dennes samtida äro
bland de utmärktaste i samlingen och förråda en snillrik mästares hand.
E. Löfgren (s. 73): Exhaurire Laborem. Cic. — Lithovius:
1711 har han begärt och fått DC:ts sigill för at stämpla en venia
conc. Då, tilsades notarien at ej utlemna sigillet åt någon annan(/)
af DC. År 1712: En del af hrr Consistoriales, som hört honom i
hans predikningar utlåta sig med en hop anstötliga expressioner,
begärde at Episcopus och Cons:m förmante honom at afstå med
slika expressioner och affecter. Efterskickades (1713) och förehölts
hvad han sagt i sin sista böndagspredikan, den biskopen hört: de
poenitentia publica, näml. at den af det stora Synedrio skall vara
aflifvad (sic?) och den får med penningar försonas. L. ville åberopa
sig at så står i C:holica ecclesia. Sedan syntes han ha statuerat
Terminismum med de orden: görer bättring nu eller aldrig. Vidare
om rikets tilstånd. Han hade ock sak med Consist:m angående
supprimerande af Senatens bref rörande Knäreds pastorat, som
ansågs falla L. til last. Under det han ligger under action,
fordras en annan prestman at förrätta hans vices. Hofrätten yrkar.
Gadelius, hvars namn skrifvits på en Knäredsrecommendation,
förnekar han sig ha skrifvit. ”Hvem då?” En dag säger L. i
consistorio, at ett rykte blifvit utspridt, det han vore suspenderad,
och påstod at Gadelius gjort det. L. måste ofta efterskickas, trög
at infinna sig i DC:t, utan at låta ursäkta sig. Påmindes 1715 at
intet fara ut mot Härrydaboerna med hårda ord, at de voro styfva
mot sin pastor, när de voro inför DC. Vid Istorp: ”Detta har L.
vigilerat, på det dess efterkommande icke må ha tilfälle . . at han
sin rätt har förtegat”. Eljest föreslogs Aurelius allena til
Istorp-L. hade (1724) supprimerat B. Strokirks vocation til Frillesås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
