Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 NATALY VON ESCHSTRUTH
hennes själ låg i den blick vilken blygt men så
okonstlat uppriktig lyftes till Giinther.
— Jo, nu är man trofast i Stauffen och förblir
så också.
Då hoppade han ur sadeln.
— Så skola vi mottaga den elaka Margrets
hyllning, sade han med ett fint leende, vågade sig trots
varnande tillrop fram till vassen och bröt en gul lilja.
Som en eldslåga glödde den i det klara solskenet då
Josefine fäste den vid bröstet. Det gjorde ont i
Hat-tenheims redliga ögon, han sänkte blicken och vände
sig tigande bort.
Vägen gick nu in i skogen där högstammiga
barrträd och urgamla ekar kastade en härlig skugga och
bildade liksom ett Valv över den smala skogsvägen.
Yxhugg ljödo nu genom stillheten och manliga röster
hördes högt ropa.
— Det hugges därborta! sade fröken von Wetter,
skogvaktaren menade att det var en riktig vildmark
här och att träet ruttnade på rötterna. Då beslöt
onkel att hugga ned åtskilliga stammar, för att det skulle
bli luft.
Giinther blickade min kännaremin på de jättehöga
stammarna.
— Naturligtvis! ropade han ivrigt, i er onkels
ställe skulle jag låta hugga ned alltsammans, den här
urskogen är värd en ofantlig summa och ger icke minsta
ränta! Tusan! om vi bara hade tiondelen av de där
tandpetarna på Lehrbach! Där är allt avröjt, endast
nya anläggningar, vilka osökt påminna om
soppspar-ris!... Ah I där är den gode baronen! Honom själv
ser man ännu icke, men hans tobaksmoln stiga upp
bakom vedtraven!
Där gräskullen höjer sig vid skogsbrynet rastades,
och där underhandlade onkel Bernd, jägmästaren och
de ridande med varandra.
— Har min fru redan telegraferat till honom?
suckade onkel Bernd och rev sig bakom örat, stor pkada,
karlen betalar duktigt för famnmåttet, men... då min
»Lykurgus» icke vill det, så kan det nog icke hjälpas!
Vad kvinnan vill, det vill Gud, säger fransosen, nå r—
för den kära husfridens skull må det bli som hon vill...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
