Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 53
hon till postbudet och få er en kopp kaffe; jag skall
under tiden sätta upp svaret.
Josefine jublade.
— Vi rida naturligtvis tillsammans till skogen!
Längs sjön! O, en praktfull väg, försäkrar jag er,
den känner ni ännu alldeles icke! Drick fort ur kaffet!
Jag springer i förväg och hjälper till att sadla.
Skynda er nu att komma efter! Och utan att vänta på
svar travade den unga damen sin väg och försvann
snart bakom närmaste ärtsäng.
Och snart hade alla tre ridit ut i det strålande
solskenet, genom den rödaktigt skimrande trädesåkern,
över vilken fåglarna jublade uppe i etern, längs den
långsträckta vattenytan, vilken skvalpade små krusiga
böljor mot stranden och återspeglade gula vattenliljor,
vilka den varma vinden så längtansfullt böjde ned
mot floden! Ofta måste man försiktigt rida
omvägar omkring de sumpiga ängarna, på vilka vass och
kärrgräs växte och viskade och susade, som om det
ville varna den intet anande vandraren.
— Här spökar det om natten! sade Josefine
hemlighetsfullt, den tokiga Margret sitter i vassen och
tvättar sin bröllopsklädning! — Då hör man henne
tydligt plaska och gnugga. Hu, det skall vara så
gräsligt att därved höra henne sjunga och skratta, att ens
blod stelnar till is!
— Vern är då den där renliga unga damen?
frågade Giinther leende och drev sin häst närmare den
unga flickans sida, lönar det sig att, liksom med
Lo-relei och fru Venus, göra hennes bekantskap?
— Vem Margret är? Åh bevars, det är den
trolösa spinnerskan vilkens brudgum samma dag då hon
gifte sig med en annan sökte sin död här i moraset;
till straff sitter hon nu själv sedan mer än hundra år
förtrollad här i vassen!
— Den trolösa Margret! suckade Giinther med en
lång blick i Josefines ögon. Det är straffet för det de
vackra flickorna så lättsinnigt umgås med männens
hjärtan! Hur är det nu med den saken på Stauffen?
Är man nu mera trofast än för hundra år sedan?
Solskenet förklarade hennes ljuva ansikte och hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
