Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och detta förvånade mig ingalunda, eftersom jag länge vetat,
att han i smyg drev det mest inbringande av alla yrken,
nämligen penningutlåning åt fattigt folk. Archangelo Fusco ansåg
sig intet ha att lära av ett nytt sammanträffande med värden,
och sen han berättat mig, att han utom hyran var skyldig honom
tio francs, överenskommo vi, att han blott skulle följa mig till
porten. En illa klädd gubbe med ett rödbrusigt, obehagligt
utseende öppnade försiktigt dörren, och sedan han synat mig
noga, lät han mig komma in i rummet. Jag framförde mitt
ärende och bad honom låta Salvatore få betala sin hyra om
ett par dagar. Jag sade honom att Salvatore själv låg på
sjukhuset, att barnet var döende och att hans stränghet mot dessa
stackars människor var omänsklig grymhet. Han frågade, vem
jag var, och jag svarade, att jag var en vän till familjen. Han
såg på mig, och med ett fult skratt tyckte han, att jag bäst
borde visa det genom att genast betala deras hyra; jag kände,
hur blodet steg mig åt huvudet, jag hoppas och tror, att det
var blott av harm, ty man behöver aldrig rodna över att man
ej är rik. Jag hörde på ett par minuter, huru han överöste
mina stackars utfattiga italienare med de grövsta ord; han sade,
att de voro ett smutsigt, tjuvaktigt pack, som ej förtjänade
att behandlas som människor, att Salvatore söp upp sin
arbetsförtjänst, att gatsoparen stulit tio francs från honom, och att
de allihop väl förtjänade den nöd, de levde uti.
Jag frågade, om han behövde dessa penningar just nu, och
av hans svar insåg jag, att här hjälpte inga böner — han var
rik, han ägde över femtiotusen francs i pengar, sade han, och
han hade själv börjat med att äga intet. Det är ett sorgligt
psykologiskt rön jag här syftar på: den rik vordne fattige är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
