Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 2 —
och skrifva, men alltid är det samma historia.
Människor ha berättat. den, och människor ha åhört den
under många herrans år; vi berätta den för
hvarandra i dag och vi skola berätta den om tusen år,
och det är historien: »Det var en gång en man och
en kvinna, och hon älskade honom». Den lilla
kritikern skriker, att den historien inte är ny, och ropar
på något som vi inte hört förut och tror — som
barnen — att det finnes underbara ting till på jorden.»
Härmed upphöra mina notiser och intet vidare
står i boken. Om någon af oss någonsin mera tänkt
på romanen, om vi någonsin vidare kommo tillsammans
för att tala om den, om den någonsin börjades, om
den någonsin öfvergafs — därom har jag intet att för?
mäla. Jag vet en saga, som jag läst för många, många
år sen, och som om och om igen kommer mig i
tankarna. Den berättar om, hur en gosse klef upp för
en rägnbåge. Och vid slutet af rägnbågen, alldeles
bakom molnen såg han en underbart skön stad. Husen
voro af guld och gatorna lagda med silfver, och ljuset,
som sken ned på staden, var det ljus, som vid
morgongryningen ligger öfver den slumrande världen. I
denna stad fanns det så underbart sköna palatser, att
deras blotta åsyn bräkte alla önskningar till hvila; så
underbart sköna tempel att den, som engång knäfallit
i dem, var renad från alla synder. Och alla män, som
bodde i denna underbara stad, voro stora och ädla,
och kvinnorna voro skönare än de kvinnor som visa
s;g för ynglingen i hans drömmar. Och stadens namn
var: Föresatsernas och Förhoppningarnas stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
