Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i6i —
inte finns någon staty så skön som Venus de
Medici. Om vi äro fransmän, tillbedja vi vår mor,
äro vi engelsmän älska vi hundar och dygd. Vi sörja
en nära släktings död ett år; men en kusins gräma vi oss
ej längre öfver än ett halfår. Den goda människan har sina
i förväg bestämda dygder som hon sträfvar efter, och
•sina i förväg bestämda laster, som hon ångrar. Jag
har en gång känt en god människa, som var riktigt
ledsen öfver att han inte var stolt, och att det således
fattades honom anledning att bedja gud om ödmjukhet.
I societeten måste man nödvändigtvis vara cynisk och
en liten smula gudlös; i bohèmen är det oortodoxa
ortodoxt. Jag påminner mig, att min mor stälde en
af sina väninnor, som var skådespelerska, till svars för
att hon öfvergifvit sin man, som älskade henne, och
att hon rymt med en ful, motbjudande liten skådespe*
lare. (Jag talar om tider, som längesedan äro försvunna)-
»’Ni måste vara galen’, sade min mor, ’hvad i all
världen kunde förleda er till ett sådant steg?’
»’Min kära Emma’, var den värda damens svar,
’hvad annat återstod mig? Ni vet ju, att jag inte kan
spela. Jag måste ju ändå göra något för att visa, att
jag är konstnärinna!’
»Vi äro utpyntade marionetter. Vår röst är den
osynliga sufflörens, det konventionellas, röst; till och
med våra lidelser och smärtor äro endast reflexerna af
hans rörelser. Människan liknar en af de där
jättestora byltena, som man ser i fina barnjungfrurs armar;
de ha att uppvisa massor af spetsar, rikt pälsverk och
fina ylleväfnader; och någonstädes, dold under all
stassen, ligger ett eländigt litet stycke rödt,
vilsekommet stycke mänsklighet, utan talförmåga och endast
begåfvadt med ett oförnuftigt skrikande.
»Det finnes blott en berättelse», fortsatte han efter
en lång paus, under det han liksom framlade sina
tankar för sig själf utan att vända sig till mig. »Vi
sitta vid vårt skrifbord och tänka och tänka, och skrifva
rr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
