Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bet enda ordet „Magnus11 flög i den gladaste ton’
af öfverraskning öfver hennes läppar. Hon blef
stående orörlig, med framräckt hand. och darrade.
„Förlåt mig, älskade, att jag skrämmer dig, men
det är ej tid för omgångar nu. Jag misströstade
redan om att få lemna dig mina rader, då jag nere i
staden varsnade dig häruppe och skyndade hit.11 Derpå
vändande sig till Johan och Cecilia sade han: „jag
ber om förlåtelse att jag tar mig friheten anse
herrskapet båda som vänner; det måste nu gå för
Margarethas räkning. „Kom Margaretha,11 tillade han, „låt
oss stiga litet lägre ned och ej stå här i sigte för
hvar och en, som vill titta hit upp. De klämma
efter mig, och jag får vara qvick i vändningarne. Nej,
ge ej handen åt mig, någon kunde se det, och det
skulle väcka uppmärksamhet.11
„0 min Gud, Magnus, jag har ju ej ännu
hunnit se dig.11
„Det är fara å färde, det duger ej att stå och
fröjda sig hos dig nu, fast jag gerna skulle gått
genom eld, för att ändå helst helt litet få se i dina ögon.
Nu farväl, farväl för länge, dock med Guds hjelp ej
för alltid. Det der papperet är ett bref från mig, der
har jag redogjort för hvart jag nu vänder mig, och
huru jag nu tänker. Margaretha bed for oss, att vi
snart må få återse hvarandra i glädje.11
„Magnus, ett sorgligt ord ännu! Min mor
afskyr vår förening och ernar söka dess upphäfvande.
Hon har ålagt mig som en skyldighet att dölja vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
