Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, jag tror förvisst, att man ännu en dag skall hitta
på att af träd eller jern laga maschiner, som sy, spinna
och väfva lika bra och bättre än vi, och hvad vi sen
skola göra vet jag ej. Men få vi ibland höra ett
hjert-Iigt ord ... En har jag dock förr hört tala lika varmt
som do, om än han icke i allt såg sakerna från samma
sida . .
Johan blickade hastigt npp: „Cecilia, och denne
ende var?“
Cecilia rodnade djupt och såg ned, i det hon
svarade: „jag var barn då.“
„Och har ej sedt honom sedan?11
„En gång blott. Men se, Johan, na synas
skeppen ej mer, vi ha dröjt länge. Låt oss gå hem.“
Margaretha hade sutit djapt försänkt i tankar,
hennes blick sväfvade i fjerran, det var som om hon
sökt ett föremål pa afstand. Nu steg äfven hon
hastigt upp sägande: „ja, du har rätt, låt oss gå.‘‘
Men nu nalkades med steg, mera snabba än man
kunnat tilltro hans krycka, en gubbe, hvars ena’oga
tycktes vara borta bakom det sammanskrumpna ögonlocket.
Han ställde sig framför Margaretha så, att han kom
att vända ryggen åt de andra båda, och räckte henne
ett hopviket papper, likt en vanlig böneskrift.
Margaretha räckte ut handen, för alt emottaga det, och
kastade med detsamma en blick på gubben, och nu stod
han hjertligt blickande på henne ur två trofasta glada
ögon, och alla skrynklor hade försvunnit ur hans anlete,
«cb i deras ställe lyste glad frimodighet ur alla drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
