Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - G - gentil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gentil
gentiʹl [sjang-] (fr. fra.) fin, artig; elegant,
fint klädd; frikostig; gentllhomm e
[sjangtijämm] (fra) adelsman; angenäm
sällskapsmänniska.
genʹtleman [sv. uttal jänntel- el. jänntle-] (fr.
eng.) bildad, rättänkande, taktfull o. välklädd
man; förmögen man av god familj; jfr
oentry; genʹtlemenʹs agreeʹment
[djentlmoanz agrimant] ”överenskommelse herrar
emellan”, oformell överenskommelse utan
kontrakt inellan politiker el. affärsmän, då
parterna litar på varandras hedersord.
genʹtry [djenntri] (eng.) samhällsklass mellan
nobility o. den högre medelklassen; (ibland)
den oadliga godsägarklassen.
genuflexioʹn [g-] (fr. lat.) knäböjning.
genuiʹn [j-] (ytt. fr. lat.) äkta, medfödd,
naturlig, ursprunglig; utpräglad; inbiten.
genʹus [j-] (pl. genʹera) (lat.) gram. kön; biol.
släkte; g. proxʹimum Jlog. det närmast
högre släktbegreppet; g. viʹtae levnadsyrke,
huvudsysselsättning.
geocenʹtrisk [j-] (fr. gr.) som hänför sig till
jordens medelpunkt.
geocykʹlisk [j-] (fr. gr.) som har avseende på
jordens rörelse kring solen.
geodesi” [j;-] (fr. gr.) vetenskapen om jordens
uppmätning; geodeʹt person som sysslar
med geodesi.
geofagi” [j-] (fr. gr.) jordätande.
geofiʹler sc geofyter.
geofoʹn [jeofån] (fr. gr.) lyssnarapparat för
upptagning o. lokalisering av i jord
fortplantat ljud (vid minstrider).
geofysiʹk [j-] (fr. gr.) fysisk geografi;
geofyʹsiker person som sysslar med geofysik.
geofyʹter el. geofiʹler [;-] (fr. gr.) bot. växter
som lever sitt huvudsakliga liv nere i marken.
geogeni” [jeåge-] (fr. gr.) (förr) läran om
jordens uppkomst o. utveckling.
geognosiʹ [j-] (fr. gr.) (förr) = geologi.
geograʹf [j-] (fr. gr.) person som sysslar med
geografi; geografiʹ eg. jordbeskrivning,
läran om jordytan o. det organiska livet
(särsk. människans) på denna.
geoiʹd [j-] (fr. gr.) den till jorden hörande
nivåyta (yta vars normal i varje punkt
utgörs av lodlinjen) som sammanfaller med
världshavens medelvattenyta o. deras tänkta
fortsättning under kontinenterna.
geokarʹp [j-] (fr. gr.) bot. (växt) med frukter
som mognar i jorden.
geokemiʹ [j-] (fr. gr.) läran om de kem.
grundämnenas fördelning i jordskorpan.
geokronologiʹ [j-] (fr. gr.) geologisk
tideräkning (uttryc er perioderna i år).
geoloʹg [jeålåg] (fr. gr.) person som studerar
geologi; geologiʹ vetenskapen om jorden,
dess byggnad, tillkomst o.
utvecklingshistoria.
gerundium
geometri” [j-] (fr. gr.) matematisk rumslära;
geomeʹtriker person som sysslar med
geometri.
geomorfologi” [j-] (fr. gr.) läran om
naturkrafternas inverkan på jordytans form.
geopolitiʹk [j-] (fr. gr.) den gren av
statskunskapen som behandlar staten el. staternas
inbördes förhållanden från geografisk
synpunkt.
geoponʹiker [j-] (fr. gr.) sammanfattande
benämning på de antika författare som
behandlat jordbruket.
geopsykologi” [j-] (fr. gr.) vetenskapen om
atmosfärens o. jordskorpans omedelbara
inverkan på människans själsliv.
georg(e)isʹm [djårdj-] polit. åskådning
grundad på amerikanen H. Georges lära om
jordräntans indragning i samhällsförbättrande
syfte.
georgettʹe [sjårsjätt] (fra.) tunt, tvåskaftat tyg
av silke el. ylle.
geostatiʹk [j-] (fr. gr.) läran om fasta kroppars
Jamw t.
geotaxʹis [j-] (gr.) fritt rörliga organismers
tyngdkraftsriktade rörelse.
geotektoniʹk [j-] (fr. gr.) läran om
jordskorpans byggnad.
geotropisʹm [j-] (fr. gr.) rörelse hos växterna
o. vissa lägre fastsittande djur framkallad
av tyngdkraften.
gepäckʹ [g- el. j-] (ty.) resgods, bagage.
geriatriʹk (fr. gr.) läran om
ålderssjukdomarna.
geridongʹ, geridonʹ (fr. fra.) litet bord på en
fot.
gerillʹakrig (fr. sp.) småkrig, friskarekrig.
geʹring [j-] vinkelskarv mellan två
sammanfogade lister el. arbetsstycken.
germaʹner [j-] en huvudgren av den
indoeuropeiska folkstammen; Germaʹnia (lat.)
Germanien, Tyskland; (i konsten)
personifikation av Tyskland; germaniseʹra
förtyska; germanisʹm ty. språkegendomlighet,
särsk. i annat språk; germanisʹt person som
ägnar sig åt germanistik; germanistiʹk
germansk (sarsk ty.) språk- o.
kulturforskning; germaʹnjum gråvitt, metallglänsande
grundämne; germanofiʹl (fr. lat.-gr.)
tyskvän; germanofoʹb [-åb] tyskhatare;
germanofobiʹ tyskhat; germanomani”
överdriven beundran för allt tyskt; germaʹnsk
som utmärker el. avser germanerna.
germinalʹ [sj-] (fra.) ”groddmånad”, 7:e
månaden i den fra. revolutionskalendern.
geronʹter (fr. gr. ”de äldste”) de gamles råd i
forngr. städer; medlemmar av statsrådet i
Sparta (gerusia); gerontologiʹ läran om
åldrandet.
gerunʹdium [g-] (lat.) verbalsubstantiv (i lat.)
i alla kasus utom nominativ, böjningsform av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
