Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, pappa, det är han visst icke! Jag vet ej säkert,
men kanske det är de svarta polisongerna som förändrat
honom.
— Nå, men du tycker ju, att polisonger klär ett manligt
ansikte.
— Jag sade icke heller, att de missklädde honom: de gör
honom blott olik sig, och sedan ...
— Och sedan måtte han väl aldrig ha lärt sig några nya
fasoner? inföll fadern med låtsad förundran.
— Jo, det är icke utan.
— Söta Hulda, är du förtörnad på mig, har jag varit för
dristig? frågade Herman.
— Det vet jag icke... stammade Hulda. Men förtörnad
på dig, Herman, det kan aldrig falla mig in. Jag ville... jag
önskade blott, att du vore sådan du alltid varit.
— Nå, därmed blir nog bra! menade doktorn. Du kan just
ta honom i skola, och håll du efter honom lika strängt som
han gjorde med dig, då du icke kunde dina läxor! Om någon
tid bli ni nog ense om den rättaste och bästa metoden.
Härvid tog doktorn sin tillämnade måg under armen och
förde honom till dörren av sjukrummet. Ett ögonblick stan-
nade de där.
— Nå, Herman, vad säger du om din unga brud?
— Vad skall jag säga? Jag är så överraskad. Blir hon min,
kan jag vinna hennes hjärta, då... store Gud, det vore för
mycken sällhet!
— Bah, sådant prat! Du var ju alltid en förståndig gosse,
Herman... börja nu icke att sväva i himlen, förrän du väl
kommer dit... Emellertid fägnar det mig av hjärtat, att du
finner dig nöjd med den jordiska delen. Och nu farväl...
kom snart efter, annars blir Karolina förtvivlad!
De skildes, och Herman inträdde i sin fars yttre rum. Mitt-
på golvet stod Elfrida, nu genom tre års tillökning i ålder
betydligen förändrad till yttre behag, vilka brister så mycket
mera blevo synliga om icke några själens bättre egenskaper
återspeglades på de magra, bleknade kinderna.
— Nå, äntligen kommer turen till din mor att erhålla en
hälsning! yttrade hon med föga välkomnande mildhet, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
