Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig sådant i Stockholm? frågade Hulda, i det hon brydd
rörde i sin egen kaffekopp.
— Nej, Hulda, om jag verkligen är mig olik, är det visst
icke i Stockholm jag lärt mig det. Det är först från och med
denna stund som jag blivit sådan... Men nu, du goda, låt
mig tacka dig av hela mitt hjärta, för din ömhet om min stac-
kars far! Vi ha i natt talat om dig... han älskar dig såsom
sin egen dotter, såsom den, som i lång tid utgjort hans ögons
ljus och fägnad, hans glädje och hans hopp.
— Ack, ja, han håller så mycket av mig, sade Hulda hjärt-
ligt, och även jag, det förstår du nog, Herman, har gjort allt
vad jag förmått för att trösta honom, när han saknat dig.
Gud vare lov, nu är du hemma, och vi skola gemensamt ägna
honom våra omsorger... Men, gode Herman, har du hälsat
på tant Elfrida?
— Nej, först måste jag ju se dig: min själ har längtat
efter denna stund. Du kan ej veta huru mycket, efter jag oav-
brutet fortsatt min kurs, utan att taga mig ledighet och resa
hem. Men jag har ej vågat det — för avskedets skull. Säg
mig nu, har även du ibland längtat efter mig, har du ofta
tänkt på mig?
— Varje dag, bäste Herman! Vid allt vad jag företagit mig
har du varit liksom mitt samvete. ”Skulle Herman gilla detta,
skulle han ogilla det?” Dessa hava varit de tvenne viktiga
punkter, omkring vilka alla mina tankar och handlingar rört
sig.
— Och dina känslor, Hulda — har jag även hos dem varit
ditt samvete?
— Mina känslor ?... När vill du gå hem till mamma,
Herman? återtog Hulda, helt och hållet uteslutande fortsätt-
ningen av sitt svar.
— Nu strax... jag skall blott först hälsa på min styvmor
och bjuda min far farväl på en liten stund, om han är vaken.
Det var också hög tid, att Herman tänkte på att bryta den
förtrollning, som omgav honom, ty nu öppnade doktorn dör-
ren och smålog, då han yttrade: — Ser man bara, sitter icke
herrskapet där, som ett ungt nygift par vid sitt morgonkaffe!
Nå, Hulda, vad tycker du om honom, är han sig lik?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
