Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fransmans omdöme om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 FCX FRANSMANS OMDÖME OM SVENSKARNA. 2o5
har mera affärskultur i Frankrike och troligen därför mera
affärsheder.
Vad vår rättvisa beträffar, tycker förf. att vi gå för långt i
ängslig noggrannhet, men skulle man ej kunna fråga: Går man
ej i Frankrike för långt åt andra hållet:
Likheten inför lagen, säger Bellesort, har ej realiserats
någon-städes sä som i Sverige, och detta är ett beröm, som berör själva
livsnerven i staten.
Hade han tillagt, att trots vår goda folkskolebildning detta
förhållande ej alls är tillräckligt känt här i Sverige, och att det
borde kunna behandlas både i studentkriorna och på de
ungsocialistiska söndagsskolornas lektioner, så hade han sagt en
sanning till.
Helt naturligt är Bellesort glatt överraskad åt att våra
regeringar, liberala och moderata, ej ha något av det franska sättet
att oblygt gynna sina partivänner och oblygt klämma efter sina
partifiender. I deputeradekammaren i Paris hörde jag en gång
M. Combes dyrt och heligt försäkra att han delat ut livräntor (les
bnreaux de tabac) endast till partivänner.
Däremot förekastar Bellesort oss vår brist på kärlek i alla
dess former.
Bristande kärlek till yrke och arbete, bristande kärlek till
idéer, ja till och med till kvinnan anser den stränge fransmannan
utmärker oss svenskar, och han har citat ur förf. till »Svenskarnas
lynne» för att bestyrka sina påståenden. Detta är ett .hårt tal,
ty om något är sant, sä är det väl Paulus’ ord, att den som
icke har kärleken är som en »klingande bjällra». Ett
värdelöshetsintyg i högsta mening skulle således detta yttrande om oss
vara. Till en del men blott till en liten del är det sant, och
vår högsta uppgift är att göra det alldeles osant. Ej får man
för mycket undra på att »folket i Nifelhem» förefaller en galler
nästan bottenfruset. Då den första bjudsamheten och artigheten
mot gästen gått bort, brukar nog denne oftast förvåna sig över
hur tröga och tråkiga dessa svenskar kunna vara på bjudningar,
konversationen går hackigt även svenskar emellan, deras hyllning
åt damerna är av lamaste slaget, och man skulle ej bli förvånad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
