Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fransmans omdöme om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 FCX FRANSMANS OMDÖME OM SVENSKARNA. 2o5
vad en högt bildad främling kan ha att klandra oss för, sedan
han länge vistats i vårt land för att studera svenskarna, så mycket
mer som vi ej behöva känna oss personligt träffade, och man
kan väl alltid gå in på att ens landsmän ha fel. Rättvist
klander från utlandet gör stark verkan. Den pojke, som aldrig
brydde sig om att hans mamma bad honom tvätta sig om
händerna, kan få lust till tvättvattan genom en enda anmärkning
i en främmande familj.
Bellesort anser, att vi äro för lata och ha för litet
yrkesstolthet, och här berör han väl en särdeles öm punkt hos både
över-och underklass. I den förra nöjer man sig för lätt med minsta
möjliga arbete. Alla franska författare tyckas skriva lika mycket
som vår Strindberg och knoga dessutom ihop en eller flera
artiklar i veckan. Vi flåsa för länge efter en novellett. Och vem
kan neka, att mycket få av våra skomakare och jungfrur äro
stolta och belåtna över att vara förstklassiga inom sin art och
sitt yrke?
Man får naturligtvis hålla i minnet, att många av den
begåvade fransmannens anmärkningar direkt härröra från svenskar,
och de bruka ej sticka under stolen med våra fel, ehuru M.
Bellesort märkvärdigt nog tyckes tro att optimism, då det gäller
Sverige, är ett nationaldrag. Emellertid retas han av att höra
om hur »hederliga vi äro» och blir förtjust, då han ur »M. Kleins»
böcker får veta att vi äro mycket ohederliga affärsmän och
förtjäna på våra konkurser. Det sista påståendet torde nog många
svenskar, som gjort konkurs, suckande förneka, men bero ej
dessa ömsesidiga beskyllningar för ohederlighet på det faktum,
att i vårt avlägsna land den gamla primitiva kulturen med sin
hederskänsla finnes kvar, så att man dels kan med större
trygghet glömma sin plånbok i sitt hotellrum här än i Frankrike och
till och med på konditorier med större förtroende lita på gästernas
uppgift om hur många bakelser de tagit, än man tyckes kunna
göra i Frankrike, där jag på Marseilles elegantaste konditori
energiskt beskylldes för att ha stulit en bakelse. I affärer har
vår hederskänsla liksom den japanska ej ännu haft tid på sig
att inse den skrupulösa hederlighetens finansiella fördelar. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
