Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a FOLKET OCH KONSEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKET OCH KONSTEN
103
en altartafla eller ett lerkrus. På denna tid menade de, var
konsten allmän egendom; först när den började bli sällsynt,
blefvo konstnär och konst särskilda begrepp; när den
naturligt gällande uppfinningsgåfvan började sina, började man
tänka på att »komponera mönster» för handslöjden.
Skönhet hade förut uppstått under kvinnornas händer, medan de
väfde eller sömmade sina blomster i bonader och hyenden,
liksom när snidaren arbetade i trä; när smeden danade
smycket för festdagen eller skeden för hvardagsbruk, när
stenhuggaren mejslade brunnen för de lefvande eller vården
för de döda, när »det endast behöfdes tryckkonstens egen
fulländning för att göra boken till ett skönhetsvärde». Och
äfven de, som danade de verk, vi nu kalla konst i egentlig
mening, nedlade samma innerliga kärlek på hvarje minsta
enskildhet i återgifvandet af dräkten som af människoanletet,
af behaget som naturen.
Den man, som framför någon annan i verkligheten
genomförde en återgång till det tidsskede, då »handtverkaren
var konstnär och konstnären handtverkare», var William
Morris. Han var personligt verksam och skapande inom nästan
hvarje område af den använda konsten. Hans rika
ingifvelse skapade en hel ny formskatt, medan han inom sina
verkstäder dels återupplifvade den gamla eller fann en ny
teknik för de olika arbetenas utförande. Morris var
dessutom såväl diktare som prosaförfattare och verkade i tal som
skrift för sitt mål, som var det samma som Ruskins, medan
i motsats till Ruskin socialismen för Morris syntes som det
enda medlet att nå detta mål. Jämte Morris har hans
medarbetare och meningsfrände, målaren och tecknaren Walter
Crane varit en af rörelsens ledare. Äfven målaren
Burne-Jones samverkade med Morris genom att lämna kartonger
(tecknade och färglagda förebilder) till konstväfnader och
glasmålningar. Boktrycket skulle bli skönt genom stilen,
genom papperets godhet, genom en enkel dekorativ
utsmyckning. På Bokbinderiets område samverkade
Cobden-Sanderson med Morris, och han uppehåller alltjämt den ädelt enkla
smak, som på detta område gjort honom världsberömd.
Den som ej förstått, att äfven själfva bokbandet kan vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
