Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 ÖFVERGÅNGSTIDENS SKALDER.
drifna herdemanéret, som upphöjde vanliga kvinnor till hjäl-
tinnor och »usla herdar» till gudar. Han tykte ej häller om
dera som förirrade sig bland molnen och talade i töcken, men
eftertryckligast opponerade han dock mot manéret att afsluta
bröllopskvädena med en slipprig gåta, riktad till de unga
damerna.
Frese var sålunda fullt på det klara med smaklösheterna
hos sina samtida yrkesbröder. Ehuru han själf ej helt och
hållet kunde frigöra sig från tidens poetiska lyten, har han
dock öfvervunnit de svåraste och i regeln bemödat sig om att
iakttaga poetisk takt särskildt i bröllopsvisan. Den mytolo-
giska förklädnaden har han i regeln öfvergifvit, liksom han
äfven på få undantag när bannlyst de lustiga gåtorna och de
lättfärdiga anspelningarna, som plägade förekomma i tidens
bröllopskväden. I stället för gissgåtorna införde han ett slags
önskekväden, i hvilka han, för att anföra ett exempel, till-
önskade brudparet »så mången god natt och så mången god dag»
Som himlen har stjärnor,
Som jorden har gräs,
Som kornen ha kärnor,
Som hafvet har näs 0. s. v.
Dessa önskningar voro visserligen ofta krystade och banala,
men de hade fördelen af att vara helt oskyldiga och de blefvo
på sin tid mycket populära. 1
I samma genre diktade Frese, då han år 1715 i anledning af
ryktet om Karl XII:s hemkomst från Turkiet djärfdes för första
gången framträda med poetiska nyårsönskningar till de kung-
liga personerna. Han önskade konungen »så många god år»:
Som trän burit frukter af skapelsens tid,
Som han har hört skjutas i örlog och strid,
Som svärden om honom i stridene blänkt,
Som honom till ära man fanor har svängt,
Som han för oss alla sig vågat i fält,
Som tusende tungor hans rykte bestält,
Som tätt han hint följa sin’ fienders spår;
Gud unne kung Karl så många god år!
1 Jfr. E. Wrangel, Frihetstidens odlingshistoria, s. 269; A. Hultin, J.
Frese, s. XXXVI—XXXVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
