Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidens uppfattning av poesin. 329
sätt, uppräknade författaren en Pope, Milton, Dalin, Lafontaine,
Gresset, Haller, Lohenstein.
Även aestetiquen eller sinnebildskonsten kunde med ej
mindre förmån
nyttjas till underhållande av goda seder i sam-
hällen. Författaren förstod därmed en konst att med korta,
vackra och sinnrika tankar avskildra än
mänskliga affekter, bö-
jelser och händelser, än dygder och laster. Detta uttrycktes
ibland endast
genom sinnebilder, teckning och målning eller
genom överskrifter å figurer, ofta även i vidlyftigare samman-
hang. Hans läromästare på detta område voro Pére Le Moyne,
vars „L’art des devises" han citerar, och Pére Bouhours, således
tvenne franskt-klassiska
estetiker, utgångna från Boileau’s skola.
Båda betonade starkt estetikens moraliska betydelse och fram-
höllo, att man genom sinnebilder och väl avpassade deviser bäst
kunde hos människorna inprägla moraliska och politiska lärdo-
mar. Till estetiken räknades även inkonsekvent nog satiren och
skämtet och som satiriker, vilka ej varit utan inflytande på se-
dernas förbättring, nämndes en Swift, La Bruyere, en svensk
Argus, en Rabener och Toussin m. fl.
Också teatern kunde i ej ringa grad bidraga till goda bor-
gerliga seders bibehållande, dock endast om den nyttjades med
all försiktighet, ty här låg möjligheten av missbruk mycket nära
till hands. Författaren, som endast kände den antika och den
franska scenen, framhöll att såväl romare som fransmän haft än
gagn, än skada av sin teater. Moliéres skådespel hade gjort
mycket gott. Corneilles och Racines teaterstycken voro märk-
värdiga som de största exempel på människosnillets kvickhet
och tankestyrka, men de nämnda författarne hade skrivit mer
för att lysa med sitt snille och förstånd, mer för att behaga
än för att tjäna sedelärans bud och hade därför oaktat sitt stora
vett i mångt och mycket varit skadliga sedelärare. Författaren
yrkade därför på noga granskning och välgrundat val av de
teaterstycken, som uppfördes. Teatern finge ej nyttjas till en
»epicureisk schola“ att öva folk i vällust, okyskhet, list, bedrä-
gerier, veklighet och ohöviska ord och åtbörder samt andra
laster.
De synpunkter, som framlysa i denna avhandling,
återkommo ett år senare i en gradualskrift av Lars Johan
Hedeen *) „Tankar om Vitterhet, såsom ett medel at främja
hyfsade seder i et land“. Även denna avhandling utkom
*) Född 1744, student 1757, magister 1766, hovpredikant i Stock-
holm, död 1770.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
