Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Anders Chydenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Det ekonomiska tidevarvet.
ståndet lät dock icke dupera sig av Chydenius. Det upp-
trädde, enligt hans egen utsago, med „en ogemen häftig-
het" mot förslaget. Alla hans medhållare i ståndet sviktade
och drögo sig undan, så att han stod alldeles ensam, då
elden blev som starkast. Av skadan vis hade Chydenius
emellertid, innan han framlade sitt memorial, utbett sig och
fått löfte om
konungens skydd mot förföljelser. Törhända
hade han också i motsatt fall drabbats av samma öde som
vid 1766 års riksdag. Ty förbittringen emot honom var
stor bland prästerna. Karaktäristiskt för situationen är det
yttrande av Gustaf 111, som Chydenius anför i sin själv-
biografi: „Nog är jag ock något dristig, men jag hade
aldrig vågat det Chydenius vågade". Hans djärvhet krön-
tes emellertid denna gång med framgång. Prästeståndet
förkastade visserligen så gott som enhälligt hans motion,
men den antogs av de övriga stånden, och 1781 blev den
av honom föreslagna religionsfriheten stadgad såsom lag.
Chydenius tillkommer sålunda äran att genom sitt
initiativ ha medverkat till religionstrihetsprincipens seger i
den svenska lagstiftningen. Dock endast såvitt det gällde
rätt för till Sverige inflyttade främlingar att hava fri reli-
gionsutövning. Längre vågade sig hans tid ännu icke, och
man kan vara fullt övertygad, att Chydenius själv ej skulle
velat gå längre i frisinthet på det religiösa området.
Memorialet om religionsfrihet betecknade avslutningen
på Chydenius uppseendeväckande och märkliga politiska
skriftställen. Till de följande riksdagarna blev han icke
vald, enligt förmodan på grund av sitt religionsmemorial.
Först 1792 möter man honom på den obetydliga riksdagen
i Gefle, där han ej gjorde sig vidare bemärkt. Även hans
politiska bana kan sålunda anses avslutad med 1778—1779
års riksdag.
De två sista decennierna av Chydenius’ levnad, som
ännu återstå, voro dock ej alldeles ofruktbara i litterärt
hänseende. Visserligen tillhöra de i främsta rummet kyr-
kan och församlingsvården och vad därtill hänfördes, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
