Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvard Mauritz Swartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den breda, höga pannan tyder på tankedjup och sjukligt
grubbel.
Det är Hamlet lifslefvande! Så måste han se ut, denne
stackars drömmare, som fick sig pålagdt det gräsliga värfvet
att vrida rätt igen den ur led brutna tiden! Nu talar han!
Rösten är svag, nästan beslöjad, men hvaije ord hinner fram,,
tydligt och bestämdt och utan synbar ansträngning till
salongens aflägsnaste vrå! Förunderligt! Derpå hade ingen förut
tänkt! Så måste ju han tala, han som bär på en sorg så.
stor och så djup, att den för honom uppslukat all annan
känsla! Huru skulle det kunna vara klang och stål i
Ham-lets, den olycklige grubblarens stämma, hans, som
instinkt-messigt går omkring i det bullrande hofvet och vädrar ett
brott? Det första fängslande intiyckets allsmäktiga mysterium
har tyst och oförmärkt förrättat sitt vigtiga värf; magnetiskt
dragas allas blickar till den uttrycksfulla gestalten, åskådame
hänga fast vid hans läppar, han har dem alla i sin hand, och
nu är det hans eget fel om han släpper dem lösa igen, innan
förhänget för sista gången faller öfver den döende
konungasonen.
Men han släpper dem icke! Medveten om sin magt>
håller han dem fast som i en förtrollad ring, från det första
utbrottet af hans förtviflan, då han vorden ensam, anklagar
sig sjelf i den monolog som börjar med de bekanta orden:
igenom den mångskiftande uppgiftens alla olika stämningar och
faser, och det är med jemhand som den till utseendet så svage
mannen beherrskar sitt auditorium.
Och på detta sätt för han det med sig från scen till scen,
från akt till akt, och när fram emot midnatt det väldiga stycket
slutat, är en storartad seger vunnen med ädla, ärliga vapen,
och vårt land har en stor skådespelare mera, och namnet Edvard
Swartz är på allas läppar, och är för långa tider inskrifvet i
den svenska dramatiska konstens häfder, och är inskrifvet som
ett af de förnämsta.
»O, kunde detta allt för fasta kött» etc. etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
