- Project Runeberg -  Från stad och land. Nya verklighetsbilder och berättelser /
48

(1899) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade han bjudit sådana som kunna äta också. I
synnerhet Brehm och ryttmästarn.»

»Ja, hör nu, den där ryttmästarn, hvad har han
egentligen där uppe att göra?» frågade konsuln. »Han
har väl ingenting med banken att skaffa? Möjligtvis
som låntagare 1»

»Nå, kallar du det för ingenting då, far?» skrattade
Ernst. »Han är en af de bästa omsättningskunderna i
hela sta’n. Och så vet du väl att en uniform gör sin
goda effekt — den lyser upp vid ett middagsbord —
parerar lika bra som en krokan 1 Men kom nu, GretaI
Valsen väntar!»

»Ja det är rätt, barn,» sade konsuln och räckte
ut handen åt Greta, »dansa ni!»

»Det var hyggligt af dig, far, att du inte blir

afundsjuk för att jag tar henne ifrån dig!» sade sonen,
i det han tog konsuln om axlarna och ruskade honom
innerligt.

»Ånej, jag hoppas du lämnar igen henneI»

»Ja gunås, jag är väl så illa tvungen!» skämtade
sonen, i det han bjöd Greta armen och började gnola:
»Till dansen, till dansen! Hör du musikens toner?»

Och skrattande togo de båda god natt och skyndade
bort, medan fröken gick efter dem ut och stängde

tamburdörren. Därpå flyttade hon bort brickorna, och
när det var gjordt, kom hon tillbaka in för att säga

god natt, då konsuln, som hittiils suttit tyst, helt plötsligt

frågade:

»Vet fröken hvad hon påminner mig om, den där
flickungen?»

»Nejl»

»Jo, om en liten episod från min jägartid, mitt
friska vandringslif i skog och mark »

»Ja, det är skada att inte konsuln kan få ströfva
omkring där ännu och skaffa sig litet mera gikt!» inföll
fröken försmädligt.

»Ja, det är skada!» återtog konsuln utan att låtsa
höra piken. »Då lefver man, ser fröken!»

»Vackert lif, när man dödar andra!»

»Än se’n då?» Gör inte jägarn det, så gör höken
och räfven det. Nå, emellertid träffade jag en dag på
en trastunge i ett skatbo. Hur den kommit dit, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:32:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhstadland/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free