Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det han drog Janson med sig åt sidan. »Och inte kan
jag fäll forsvara —»
»Nå så hittar Måskobbarn då! Den tar sig fram,
om det så vuri på rama Ålands haf! Låtfen du ge sej
åf, så kan vi få ha litet jul te’hopa! Du kunne gärna ha
tagp Oreta med dig me1, så hade det vuri1 så mycket
roligare !»
österberg funderade både länge och väl, innan han
kunde besluta sig. Men slutligen gjorde Pålson slag i
saken genom att helt bestämdt förklara, att han gaf sig
af i alla fall, och var det så att österberg inte kom sig
för med att stanna, så kunde de ju alltid taga upp honom
på vägen.
»För här stannar jag inte på villkor!» utlät sig
drängen. »Dansa kan jag inte och supa vill jag inte, och
hvaJ ska jag då här te göra? Ajös därför, Österberg!
Nu går jag och tar reda på Måskobbarn och så ge vi oss
åf så fort vi kan.»
Därmed lyfte han på skinnmössan, som han fått låna
till färden af Österberg, och gick med långsamma steg
uppåt kyrkbacken, där åtskilliga mera långväga kyrkgäster
höllo på att spänna för sina slädar för att gifva sig af,
antingen hem eller på julkalas till bekanta.
»Det va* en underlig en, det där!» sade Janson och
tittade förvånad efter den bortgående. »Hvar har du fått
tag i den nå’nstans?»
»I stan!» svarade österberg lakoniskt. Han var
missnöjd med hela tillställningen, men inte ville han heller
visa sig för angelägen om att fara, för han ville inte stöta
Big med Janson, som ofta hade bistått honom i tillfälliga
knipor, hvilka kunna inträffa i skärgården lika bra som
på fastlandet eller i staden. Och för öfrigt, en half mils
promenad öfver fast och säker is, det var ju ingenting att
tala om — hade karlen bara varit skärgårdsbo och van
vid sådana vägan Men å andra sidan var han ju stark
och duktig nu, sedan han fått äta upp sig ute hos dem,
och nykter var han med, så någon fara kunde det ju inte
vara — och si var det så rasande bra att mor inte
be-höfde vara orolig. Och hur det var, så leddes Orålle fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
