Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg!» sade nu Janson, som också varit skeppare i sin
dar och var gammal, god vän med gubben på Skärlöga.
»En sir ju aldrig till dig, så långt åre’ ä’! Och jul ä*
jul vet jag; nog håle lugnar Oreta sig, hon vet ju att du
ä* en rejel karl vet jag!»
»Jaha, det förstås det... men sir du...»
»Å, stanna nu, far!» bad Edla bevekande. »Det å’
ju inte så ofta en kan få någe’ roligt!»
»Det har då tösen rätt i. Och plats har vi för er
och för drängen eran meM Du ska veta, Österberg, att
jag har byggt på stuga’, så nu har hon två våningar och
’varanda* me’ du... och du ska väl si på’na, vet jag! Och
mor sa då att det va stört inte lönt att jag kom hem utan
dig — för då fick jag ingen julsup, sa hon — och det
vore då för eländigt, tycker jag, och det vill du väl inte
ha på ditt samvete, Österberg?»
Nej det ville inte Österberg heller, ty hur nykter han
än annars var, så nog unnade han både sig själf och
andra en liten knaber under julen. Han stod därför rådvill
och ref sig betänksamt bakom örat, då Pålson helt
ovän-tadt rörde vid armbågen på honom och sade lugnt som
alltid:
»Inte ska Österberg hindra doter sin te få dansa!
Jag ger mig nog åf hemåt jag och lagar att mor Oreta
håller sig lugn!»
Edla såg på honom för första gången med en tacksam
blick, men det tycktes han inte lägga märke till.
Österberg däremot vände sig tvärt till honom och tappade
alldeles bort sin vanliga betänksamhet, när han svarade:
»Tänker Pålson ta och gå hem den långa vägen då!
Hur i helsike skulle det gå te ?»
»Nej, jag kan få åka med Måskobbarn och se’n ä*
det ju bara en half mil öfver te Skärlöga,» återtog Pålson.
»Ja, men om det blir oväder åf då?»
»Det blir inte förr än te natta, om det blir!» inföll
Janson och tittade uppåt luften. »Och då ä’ han ju
längesen hemmave!»
»Men du ska veta, karlen ä’ ju fastlänning, och han
hittar ingenstans i skärgården!» sade Österberg halfhögt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
