Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»så länge det finns något i den här, så går det väl an!
Hej, gubbar! Lustigt är det i alla fall att sitta så
här och känna, hur det dansar om i hjärnan, och veta
ändå, att det sitter någon fan därinne och skriker
om ett bortfuskadt lif ... Hvasa? Hvem påstår, att
mitt lif är bortfuskadt? Kallar di mig inte mästarn?
Då ä’ jag väl ingen fuskare, inte! Men nog vet jag
hvad jag kunnat vara, om inte du setat där och glott
och gjort natten till dag, din kanalje!» och nu hytte
han på nytt åt månen, »hvem hin håle bad dig lysa
den natten just? Hade det varit mörkt då, så hade
jag ju aldrig sett, hur han kysste flickan min ... och
den andra gången då lyste du inte då, inte! Hade det
varit ljust då, så hade jag väl aldrig lagt honom i
skallen med ... Hvad nu? Hvem säger, att jag var
den som gjorde det? Är det du, din flintskalle, som
pratar i vädret där oppe?»
Och med en min af ytterlig förskräckelse stirrade
han uppåt månen, i det han liksom afvärjande sträckte
handen med buteljen framför sig.
Då föll det mig in där jag satt, att om jag gick
in på hans förvirrade tankegång och försökte att
spela mångubbens roll med att kasta in ett par repliker
i hans monolog, så skulle jag kanske få veta hvad
det var, som tryckte på hans sinne.
Sagdt och gjordt, jag bad i tankarna den skinande
drabanten däruppe om ursäkt, och med halfhög stämma,
som jag gjorde så djup jag kunde, svarade jag inifrån
kvarnen där jag satt:
»Visst är det jag, din tok. Hvem har bättre reda
på det än just jag?»
Effekten utaf dessa på måfå framkastade ord var
lika storartad som ögonblicklig. Som om en fjäder
hade kastat honom upp från marken, stod mästarn
där, vinglande på sina ostadiga ben, mössan hade fallit
af honom, och buteljen slant utur hans hand ner i
gräset och rullade först långsamt och tvekande, men
sedan allt fortare och till sist med väldiga hopp ner
i en stenhög, där den med ett gällt klingande och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
