- Project Runeberg -  Flickan med grafkransarna och andra berättelser /
84

(1911) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mästaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i det han med den vänstra strök af sig den
tillbucklade mössan, drog därpå en djup suck, snarlik
ett stönande, och kastade sig därefter rak lång ned
på marken, i det han knöt handen emot månen, som
rund och skinande stod och tittade upp öfver
skogstopparna i söder.

»Låter du bli och glo på mig,» mumlade han, i
det hans högra hand mödosamt letade sig ned i ena
kavajfickan, ur hvilken han slutligen efter många
ansträngningar drog upp en halftömd brännvinsbutelj,
»eller också slungar jag buteljen i synen på dig, din
rundgattade kanalje! Hvad säger du för slag? Grina
i fanoma, där oppe, där du sitter och drar mungipan
på sned och plirar med ena ögat! Jag har ju sagt
dig, att jag hvarken vill tänka på dig eller på henne
eller på något annat än den här!» och nu tog han
sig en duktig klunk ur buteljen, hvarpå följde ett
långdraget ’äh-h’! därpå ett ögonblicks tystnad, i det
han vaggade fram och tillbaka, och så började han
plötsligt att, i det han lutade sig tillbaka mot ena
armbågen, halfgnola med lallande röst:

»Jag var så ung på förvillande stig,
        ha ha ha, villande stig!
Och aldrig jag såg nå’n annan fin dig,
        hjärtevännen så fager och fin!

Du minns det var på mitt tjugonde år,
        ha ha ha, tjugonde år!
Du skrattade åt mitt röda hår,
        hjärtevännen så fager och fin!

Så kom där en ann’ och fästade dig,
        ha ha ha, fästade dig,
och sedan så gick det på sne för mig
        hjärtevännen så fager och fin!»


»Men det ska tusan sörja!» afbröt han sig själf
med vredgad stämma, i det han skakade buteljen, och
tittade i den, medan han höll upp den mot månljuset;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:30:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhflgra/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free