Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gammal bekant som hade en agenturaöär, hvilken
under loppet af några år var mycket gifvande, men
som sedermera i följd af ökad konkurrens blef allt
sämre och sämre. Min gamle vän var en rigtig
arbetsmyra, som höll i och stred med de dåliga
konjunkturerna så länge som möjligt; men som på detta sätt
arbetade sig allt mer och mer under isen, och som
slutligen måste hålla affären uppe genom det farligaste
medel af alla, ett vexelrytteri som visserligen hjälpte
honom fram en tid bortåt, men som också med lavinens
hastighet ökade hans skuldbördas i början ganska
måttliga snöklump till ett helt isberg. Det var i
synnerhet en person som vid förefallande behof hjelpte
honom med sitt namn, och denne skulle han nu visa
någon uppmärksamhet på det sedvanliga, patenterade
sättet. En vacker dag kom han med andan i halsen
och bjöd äfven mig på supé, och som vi voro
tillräckligt gamla bekanta för att inte behöfva draga strå
för hvarandra, så svarade jag helt ärligt:
— Tack skall du ha’, käre vän! Men, upprigtigt
sagdt, har du i dessa dåliga tider råd att ställa till
supéer?
— Nej, förbanna mig jag det har! — svarade
han lika upprigtigt.
— Nå, men hvarför gör du det då? — frågade jag.
— Jag är tvungen! Det skulle se fasligt illa ut
om jag inte gjorde det! Ser du, jag kan gerna säga
dig hur det är: det har gått illa en tid med affärerna;
agenturen, som jag har för bruket, går alldeles åt
fanders, och derför har jag varit tvungen att skaffa
mig pengar i bankerna, och det är en person som är
så hygglig att han lånar mig sitt namn emellanåt!
Nu får jag lof att visa honom någon artighet, förstår
du . . och derför så —
— Ja men, vore det inte den bästa artighet du
kunde visa honom, att du lagade så att du kunde
lösa in hans accepter i stället?
— Ja det förstås, det kommer jag också att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
