Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(sällan i ax i toppen), läppformig
blomkrona med två längre och två kortare
ståndare, fyra småfrukter. Namnet är
mycket gammalt; redan abbedissan
Hildegard omtalar en art under namn
af Bienen-suga (Lamium album L.).
Barn pläga suga honungssaft ur
blommans pip, liksom ur vissa Trifolia;
deraf namnet.
Sultråd, se Sudare.
Suniak, m., ett garf- och färgämne,
som erhålles af åtskilliga arter utaf
Nordamerikanska växtslägtet Rkus,
specielt R. Coriaria L.
Surapel, se Apel.
•h Surklöfver, m. = Harsyra.
Surkullor, se Kullor.
Suroxel, se Oxel.
Surtorn, m., en taggig buske med
gula, i klase sittande blommor, sex
kronblad och sex ståndare: Berberis
vulgaris L.
Sutt, m., en art af Groblad, med
jemnbreda, köttiga blad, växande på
hafsstränder och utgörande en
väsentlig del af’det berömda sältingsbetet:
Plantagö maritima L. »Den nordvestre
Juten tror sig icke fägna sina gäster väl,
om han icke bland flere rätter har
stuf-vad Sutt». Retzius 2: 523.
f Svalblomster, n.=Majhvifva.
Svallbjörk, se Björk.
Svallmossa, se Mossa.
Svalting, m7, en mångårig
vattenväxt med grenig, utbredd blomvippa,
sex småfrukter och blad liknande
Groblad: Alisma Plantago L. En annan
art, Liten Svalting, har lancettlika
blad och enkel blomflock: A.
ranuncu-loides L.
Svalört, f., en samtidigt med
svalornas ankomst blommande ört, genom
mångbladig blomkrona skild från
Solöga, till hvilket slägte den räknades af
Linné: Ficaria ranunculoides Roth.
Svalörtens rotknölar likna hvetekorn,
och blottade af regnskurar hafva de
ansetts för nedregnad säd.
Anm. Både denna och Skelörten heta
på Grekiska Chelidonium, d. v. s. Svalört.
I Svenska folkspråket är det endast
Ficaria som kallas Svalört, och Chelidonium
blommar hos oss minst en månad senare
än svalans ankomst.
Svamp, m., den artrikaste klassen i
hela växtriket, tillhörande
Groddtråds-växterna, saknande den gröna färgen,
som mer eller mindre tillkommer
andra växter. Svamparne fördelas i
följande familjer: Hattsvampar,
Disksvampar, Kärnsvampar,
Mögelsvampar oqh Rostsvampar. »Svamparne äro
ett ströfvande pack, som röfva allt hvad
de finna lemnadt sedan Flora gått i sitt
vintertält emot hösten». Linné, Del.
nat. 14.
Svamp i hus, se Träfrätare.
i Svampgryn utgår alldeles.
Svart-al, se Brake.
Svart-andorn, se Andorn.
Svarthufvud, n., de ännu icke
blommande, svarta blomhufvuden af
Tuf-ängdunet.
Svarthö, n., en med Höskallran
förvandt fjellväxt, som under torkning
svartnar: Bartsia alpina l. (Sådant
eger ej rum med Backtimjan, hvilken
origtigt blifvit kallad Svarthö.)
Svartkummin, m., frön af en i
södra Europa växande art utaf slägtet
Nigella: N. sativa L.
Svartpeppar, se Peppar.
Svartpoppel, se Poppel.
i Svartrot, f., Wahlenberg —
Vallört.
Svartsenap, se Senap.
Sveilimel, m. (af svimma), Smål.
= D årrep e.
Svickra (flexion af Sqvattram), f.,
Smål. = Rosling.
+ Svinblomster, n. = Kornfibla.
f Svinborst, m. = Stagg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
