Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida Estland skulle tillfrågas eller ej. Olika tankar voro
i detta fall herskande, och någon bestämd praxis ej erkänd.
Många ansågo, att då estländarne blifvit erbjudna
representation i Sverige, och de vägrat mottaga detta anbud, hade
svenska regeringen inga vidare skyldigheter. Så diskuterades
t. ex. i rådet, huruvida underhandlingarne om tronföljden
1649 skulle meddelas provinsen, och dess tanke höras, men
frågan tyckes ej ledt till några vidare åtgärder.
Estlands ridderskap var på Erik Oxenstiernas tid ej
ma-trikuleradt, hvilket framkallade oordningar vid förhandlingame.
Den estländska adeln hade också ifrigt sedan flere år tillbaka
begärt ett eget riddarhus, men regeringen i Sverige var ej
hågad att gå dess önskningar till mötes, antagligen för att
kunna amalgamera den med den svenska adeln. I spetsen
för den estländska adeln stod ridderskapets höfvidsman. Han
valdes af ridderskapet, sedan landtrådet gifvit ett förslag på
tre personer, och han aflade eden inför landtrådet.
Den estländska adeln hade större privilegier än den
svenska, hvarföre den ej gärna kunde önska en
sammanslutning. Utom de redan nämnda förmånerna af en dubbel
representation hade adeln en fullständig domsrätt öfver sina
underhafvande, hvilken den svenska regeringen väl hade sökt
att inskränka, men som dock alltid bekräftats af de svenska
konungarne. Ännu angelägnare var adeln om sina
länsprivi-legier. Den harrisk-wieriska länsrätten, enligt hvilken de
estländska godsen med få undantag voro donerade, gaf åt
innehafvaren en nära nog fullständig besittningsrätt af
desamma. Jndigenatsrätten hade tidigt varit utvecklad och
varit af en sådan utsträckning, att det till och med hade
varit förbjudet för en utländing att ärfva gods i Estland.
Äfven under den svenska styrelsen fortfor den estländska
adeln att innehafva större delen af landet. Oaktadt de
revisioner, som under Gustaf Adolfs tid företogos, kunde endast
smärre områden indragas till kronan, och en del af dessa
återkom sedan genom skatteköp och donationer i det
estländska ridderskapets ego. Adeln var skattefri med undantag
af sin rusttjenst, af en 1635 beviljad spanmålskontribution
samt af den i 1600 års privilegier nämnda skatten. Extra
pålagor åtogo de sig likväl fler än en gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
