Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarför ? Hvarför ?» sade han äter och åter.
»Hvarför ?»
Hon nekade till allt, icke för att öfvertyga honom,
ty han hade stett dem, men af bekvämlighet och god
smak och för att undvika ledsamma förklaringar.
Hippolyt Cérés led alla svartsjukans kval. Han
tillstod det för sig själf, och han sade: »Jag är stark.
Jag har ett harnesk, men såret är innanför. Det
sitter i hjärtat.»
Han vände sig mot sin hustru, som stod där,
smyckad med vällust och skön af sitt brott, betraktade henne
sorgset och sade:
»Du borde inte ha bedragit mig med den där.»
Han hade rätt. Eveline borde icke ha valt sin
älskare bland regeringen.
Han led så djupt, att han grep en revolver och
utropade: »Jag skjuter honom!» Men så tänkte han, att
en post- och telegrafminister icke kan skjuta
konseljpresidenten, och lade tillbaka sin revolver i lådan i
nattdu ksbordet.
Veckor gingo, utan att han fann någon lisa.
Hvar-je morgon knäppte han den starke mannens harnesk1
öfver sitt sår och sökte i arbetet och hedersposterna
den frid, som flydde honom. Han invigde hvarje
söndag byster, statyer, fontäner, artesiska brunnar,
sjukhus, dispensärer, järnvägar, kanaler, saluhallar,
kloaker, triumfbågar och slakthus och höll högstämda tal.
Med glödande energi slukade han hela dossierer. På ätta
dagar ändrade han färgen på frimärkena, fjorton gånger.
Men han fick stundom anfall af raseri och sorg, som höllo
på att göra honom tokig. Hela dagar kunde hans
förnuft (öfvergifva honom. Om han hade varit anställd i
ett enskildt verk, skulle man genast märkt det, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
