Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göromål och visade honom, om icke ömhet, så åtminstone
en uppriktig vänskap, hade hädanefter endast
likgiltighet och afsmak för honom. Hon hade alltid varit
mycket borta vissa tider, gjort långa besök i
Orberosa-stiftelsen. Nu gick hon ut på morgonen, var ute hela
dagen och satte sig till hords klockan nio på aftonen
med en sömngångerskas ansikte. Hennes man fann detta
löjligt. Likväl skulle han kanske aldrig fått veta något.
En djup okunnighet om kvinnorna, en dumdryg tillit
till sin betydenhet och sin goda ställning skulle kanske
för alltid undanhållit honom sanningen, om icke de båda
älskande så att säga tvungit honom att upptäcka den.
När Paul Visire kom till Evelrne Och fann henne
ensam, sade de hvarandra med en kyss: »Inte här! Inte
här!» och antogo genast en ytterst reserverad hållning
mot hvarandra. Det vär den okränkbara regeln. Men
en dag begaf sig Paul Visire till sin ämbetsbroder
Cé-rés, med hvilken han stämt möte. Det blef Eveline,
som fick ta emot honom: ministern var ännu upptagen
med en kommitté.
»Inte här! Inte här!» sade de båda älskande med
ett leende.
De sade det mun mot mun under kyssar,
omfamningar och knäfall. De sade det ännu, när Hippolyt
Cérés trädde in i salongen,
Paul Visire bibehöll sin fattning. Han förklarade,
att han ieke kunde taga ut det dammkorn, som fru
Cérés hade i ögat. Genom denna hållning förde han
visserligen icke mannen bakom ljuset, men han betäckte
sitt återtåg.
Hippolyt Cérés sjönk ihop. Evelines uppförande
tycktes honom ofattligt. Han ville veta hennes skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
