Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han förstod icke hvarför detta ljud från kvinnan
redan på afstånd gjort ett starkt intryck på honom. Och
dock hade uti detsamma icke legat det minsta personligt.
Det var framkalladt med en af vreden förstäld röst, i
hvilken icke låg ett uns af personlig karaktär. Men det
oaktadt hade det stuckit honom på ett obehagligt sätt.
Han behöfde emellertid icke länge befinna sig i
ovisshet om hvem kvinnan var. Framkommen tillräckligt långt,
öfvertygade honom en enda blick att kvinnan ej var obekant
för honom.
Det var Olga, som poliserna sleto i.
Det var hemskt att se för hvem som hälst, och gång
på gång förmärktes en rysning af indignation och vämjelse
gå igenom den omgifvande publiken.
På Oskar Landbo gjorde den hemska synen ett
obeskrifligt, ett förfärligt intryck. Hela hans blod kom i
svallning af tusende känslor, som korsade hvarandra, och han
kände en svindel i hufvudet inför den frågan: hvad skulle
han göra?
Den frågan var fruktansvärdt svår att besvara för
honom. Han föraktade ju henne, hon hade burit sig så
lumpet åt mot honom under inflytandet af ruset och sitt
nyckfulla sinne, att han hade rätt att önska henne allt ondt på
jorden, men å andra sidan kände han värkligen en
ofantligt stor medömkan med henne; han kände sina känslor
för henne flamma i vilda lågor och det syntes honom vara
en låghet att lämna henne utan skydd, då han älskade
henne. Hvart hade hennes kavata kavaljerer tagit vägen?
Jo, tänkte han, de voro nog djärfva, när de stodo två mot
en, men när det gälde att försvara henne med någon
värklig fara, mot öfvermakten, då hade naturligtvis de spanska
herrarna flytt sin kos. Men han skulle icke handla på
samma sätt, han skulle löna ondt med godt och därigenom
försona en del af sitt brott mot Gud. Och om hon
återfann honom i ett sådant ögonblick som detta, då skulle
hon väl lära sig att förstå, hvem han var och hvad han
kände för henne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
