Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den afsvimmade kvinnan bars upp i huset af sin noble kavaljer
och hans kusk, och den ruskige vagabonden, hvilken gaf intryck af att
vara något sinnesrubbad, försvann i folkhopen, som naturligtvis
genast samlat sig.
Det är också icke alltid man bjuds på en liten gatscen af så
utomordentligt pikant och sensationell karaktär.
Af hänsyn till att händelsen ju hufvudsakligast faller inom
privatlifvets fridlysta område, äfven om den utspelades på en öppen gata,
vilja vi ej utsmycka vårt referat med några längre detaljer eller
romantiska reflektioner, hvilket annars kunde vara rätt intressant, utan
inskränka oss att berätta dessa nakna och korta fakta.
Grefven kunde icke underlåta att genomläsa artikeln
två gånger.
Till en början drog han på mun åt den. Den var ju
en riktig »leckerbissen» för den nyhets- och
sensationshungriga tidningspubliken. Men ögonblicket därpå kände
han det obehagligt att på detta sätt få figurera. Hans
namn var visserligen icke antydt med en bokstaf, men
det skulle nog komma ut, och då skulle han ju kunna bli
föremål för uppmärksamhet och gyckel.
Nåja, det kunde inte hjälpas. Det som har skett, kan
inte ändras, tänkte han. Men nog var det försmädligt, att
det skulle komma in i tidningarna.
»De förb–de tidningsmurflarna», mumlade han, »de
skola då också fiska opp allting.»
Han tände sin ljusa förmiddagscigarr och började att
spatsera efter den lilla splendina frukosten.
Han tänkte på det, som hade skett igår. Han hade
skickat sin betjent för att höra efter, huru Olga mådde,
och han gick just och väntade på, att denne skulle
återkomma med underrättelser. Han hade inte velat gå dit
själf för att inte störa henne.
När han lämnade henne i går afton, hade hon legat
blek och matt på sängen och bedt med ögonen att få
blifva ensam med sina tankar och sin smärta.
Ja, att hon kände en djup och uppriktig smärta det,
hade han tydligt sett.
Han hade icke velat fråga henne om någonting i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
