Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kuskbocken, gifvit de ystra fålarna en klatsch och låtit den
eleganta landån rulla därifrån.
Det hvilade en viss mystisk min i hans skägglösa
ansikte. Han hade varit med om mycket under den tid,
han suttit på kuskbocken; han hade varit med om många
intressanta händelser, under de år han kört för sin
greflige husbonde, men maken till äfventyr hade han icke
upplefvat, tyckte han.
* *
*
När grefve von Reiers dagen därpå vid frukostbordet
i sitt ungkarlshem skulle flyktigt, som han brukade,
genomögna dagens tidningar, fann han i en af hufvudstadens
mest lästa en liten artikel strax efter
stockholmsnotis-afdelningen, som drog hans uppmärksamhet till sig. Den
hade försetts med en särskildt pikant titel. Artikeln hade
följande utseende:
Ett drama på Regeringsgatan.
Utanför ett hus å nämda gata tilldrog sig i går afton en särdeles
dramatisk händelse, som redan hunnit åtskilligt tala om sig på våra
kaféer och i mera väl underrättade sällskapskretsar.
Vid sjutiden stannade ett elegant ekipage utanför husets port.
På vagnens sidenklädda dynor sutto grefve *** och fröken ***. Han
tillhör vår hufvudstads högsta societet. Hon tillhör den klass af unga
och sköna kvinnor, som kredensa glädjebägarna åt våra rikaste
eleganter.
Den vackra fröken, klädd i dyrbar dräkt efter sista modet, hade
knappt satt sin lilla välformade fot på vagnens trappsteg, för att stiga
ur, förr än en tarfligt klädd mansperson springer fram och fattar henne
i armen, kallande henne för »sköka».
Genom grefvens och kuskens förenade ansträngningar lyckades
man snart frigöra henne från det obehagliga öfverfallet, men – just
då började den mest spännande delen af dramat. Den unga, strålande
damen igenkänner den ruskige vagabonden, hans framträdande hade
sannolikt väckt något minne hos henne, hon blir blossande röd och
svimmar af, under det hon ger till ett utrop »är det du?» eller något
dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0255.html
