Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den strimmiga epeiran - Limspöet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Det är först att märka, att spindeln mitt i sin
snara åt sig inrättat ett slags golv, i vars byggnad
den klibbiga spiraltråden inte Ingår. Vi hava
sett, att denna tråd plötsligt upphör på litet av-
stånd från medelpunkten. I denna finns, på en
utsträckning som i de stora näten har ungefär
samma omfattning som insidan av en hand, en
av strålar bildad neutral väv, som ingenstädes
fastnar vid halmstrået.
I denna centrala region, på denna viloplats
och blott där, sitter epeiran och väntar dagarna i
ända på villebrådets ankomst. Hur innerlig och
långvarig hennes beröring med denna del av nätet
än är, löper hon aldrig fara att klibbas fast där,
ty det klibbiga överdraget saknas liksom även
trådarnas spiralvridna och rörformiga struktur.
En enkel, rätlinig och massiv tråd utgör mate-
rialet i dessa partier såväl som i det Övriga av
stommen. Men när ett byte låtit fånga sig, ofta
1 kanten av nätet, gäller det att hastigt skynda
till för att binda det och övervinna dess ansträng-
ningar ’att befria sig. Spindeln går då ut på sitt
nät, och jag har aldrig sett, att det vållat honom
den minsta svårighet. Limspöna lyftas inte en
gång, när han flyttar sina ben.
I min gröna ungdom, då vi om torsdagarna gingo
ut 1 skaror för att försöka fånga en hämpling i
hampåkrarna, brukade vi, innan vi smorde lim
på spöna, olja in våra fingrar, för att de inte skulle
fastna i det klibbiga. Skulle epeiran kanske känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
