Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Skolgossen och Pedanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Til Informatorns rum . . . Han rösten känna tror,
Igenom fönster-gluggen glor,
Och på en fattig pilt et retadt öga blänger:
Se! ropar han, hvad äfventyr
En gosse råkar i, af en förmäten yra.
Han tro sig ensam kunna styra,
Och ända ner i putten styr.
Om klokt och gammalt folk sin hand ej skulle läna...
Magisterns hand syns föga tjena:
Så länge drages tiden ut,
At Aristoteles citera,
Och svar och frågor repetera
Utur en lång-catches, från hörjan til des slut,
At Gossen, mer och mera mattad
Ifrån en gren, med möda fattad,
I strömmen är bredd at sig til bottnen ge.
Han tror sin graf i böljan se,
Och mindre af des flod, än af moralen, dräpas,
När han til hälften död ur vattnet ändtlig’ släpas,
Hvem undra bör, om tacksamhet,
För denna tjenst, hos Gossen brister?
Han harmas öfver sin förtret,
Än mera öfver sin Magister,
Och öfver hans otidighet.
Vi vålle sjelfve våra öden;
Men hjelper det vår sak, at man des orsak vet?
Min Mentor! dröj, tils jag är frälst ur nöden,
At öfva din vältalighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
