Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
ket vaken, och han funderade med Wilhelm hit och dit
en kväll men stannade slutligen vid att Märta, som nu
var nitton år och fullt hushållsvan, skulle väl kunna sköta
det där så att man inte behövde dra främmande folk in
i huset.
Och så blev det också.
Första dagen gick allt alldeles väl. Märta sade inte
ett ord utom de nödtorftiga hälsningarna, och Wilhelm
tänkte på sitt ansvar och på det förtroende som visades
honom; och han var tystlåten och ganska högtidlig på
tu man hand, något mera språksam i gubben Johansons
närvaro.
Andra dagen uteblev gubben. Ett ännu större
förtroende alltså. Wilhelms tystlåtenhet förhöjdes
ytterligare.
Tredje dagen uteblev gubben fortfarande. Tystnaden
under Pelargoniifågelns fem, sex korta
serveringsvisiter var egentligen mycket kritisk, ty man var ju så gott
som barndomsbekanta fastän inte så många ord växlats
förut heller. Märta kände ofantligt väl igen Wilhelm,
mest kanske från en tre fyra år tillbaka då hennes ögon
börjat så sakta och varligt upplåtas, en process som ganska
ovetande för henne själv hade fortgått i allt raskare
tempo. Och vad angår Wilhelm så hade han de sista
åren uppfångat skymt på skymt av Märtas yttre
förträffligheter och hade sedan länge förslagsvis fullt klar för
sig en mycket levande och vacker kontur, krönt av ett
tungt glänsande, mörkbrunt flätverk, allt med
aktningsvärt laga försvar genom ett par mörka, vakna, allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
