- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
702

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - V. Läran om förintelse - 6. Dödsföraktet är blott en själfförvillelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

702
din rysning väcker, isande ditt bröst;
gå ut inunder fria himlen, hör
naturens lärdom, hur från allt omkriog,
jord, träd och vatten och från luftens rike,
sig röster tränga. — Några dar förgå,
och solen, allbeskådarn, skall ej mera
dig se i allt sitt lopp. Ej under torf van,
där blek du lades ned med många tårar,
och ej i Oceanens famn skall finnas
din bild. Den jord, som födde dig, skall kräfva
sitt lån; du måste blifva till jord igen,
och, mistande hvart mänskligt drag, ej mer
en enskild varelse, du blandas skall
med elementerna till evig tid.
Du blir den känslolösa klippans broder
och mullens like, hvilken råa bonden
med spaden vänder eller trampar. Eken
med sina rötter tränger till ditt stoft.
Dock til! din evigt tysta hviloplats
skall du ej ensam vandra — kan ej önska
en mera präktig bädd. Du hvila får
med forna åldrars patriarker, kungar
och jordens mäktige, bland vise, gode,
beryktade skönheter, gråa siare,
allt i en vidsträckt graf. — Se höjderna,
de stolta klippor, gamla liksom solen.
Och dalens stilla rö, af dem beskyddad;
de vördnadsvärda skogarne och floden,
som majestätiskt rullar sina vågor;
den silfverbäck, som närer ängens grönska;
och slutande allt detta i sin famn,
det stora hafvets ödsligt vida rymd. —
De äro en högtidlig prydnad blott
för mänskans stora graf. Den gyllne solen,
planeterna och himlens hela här,
de skina öfver dödens sorgsna hemvist
igenom tiderna. Allt, som här vandrar
på globens yta, är ett intet mot
de släkten, hvilka slumra i dess famn.
Tag morgonrodnans vingar, genomträng
den öken Barcan eller irra djupt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free