Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - V. Läran om förintelse - 6. Dödsföraktet är blott en själfförvillelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
får blott icke tro, att de äro ofelbara. Vi använda till vår säkerhet,
hvad i krig en vanlig gärdesgård lämnar dem, som måste närma sig
ett ställe, hvarifrån man skjuter. Är man långt därifrån, så tror
man att den skyddar, men kommer man närmare, finner man dess
hjälp mycket ringa. Vi smickra oss, om vi tro, att döden skall visa
sig på nära håll, såsom vi tänkt den på afstånd, och att våra
känslor, som blott äro svagheter, skulle vara nog starka att icke lida
under det häftigaste af alla slag. Också är det att dåligt känna
verkningarna af egenkärleken, om man tror, att den kan hjälpa oss
att anse för intet, hvad som måste blifva dess förintelse; och
förnuftet, hvari man bör finna så många hjälpkällor, är i detta fall för
svagt att öfvertyga oss om det vi önska. Det bedrager oss fastmer
oftast, och i stället för att ingifva oss förakt för döden, tjänar det
tvärtom till] att afslöja det gräsliga och förskräckliga i densamma.
Allt hvad det kan göra för oss är, att det råder oss att rikta
ögonen bort på andra föremål. Cato och Brutus valde härtill ganska
glänsande. En betjänt nöjde sig för kort tid sedan med att dansa
på den schavott, där han skulle steglas. Så frambringa olika motiv
lika verkningar. Det är således sannt, att, huru betydlig än
skillnaden är mellan stora och ringa själar, man tusentals gånger sett
bådadera med lugn blick mottaga döden; rnen alltjämt med den
skillnad, att med afseende å det förakt, de store männen visade mot
döden, ärelystnaden fördunklade deras blick, och att hos den ringa
mannen det var bristande insikt, som hindrade honom att uppfatta
det onda till hela sin utsträckning och skänkte honom frihet att
tänka på något annat.
La Rochefoucauld. Ef té? v. HörleJc, Maximen und Reflexionen.
Thanatopsis.
Naturen talar till den, henne älskar
och gärna umgås med dess rika bilder,
på skilda språk, ty för hans ljusa timma
hon har en röst af glädje, leende,
vältalig skönhet; men hon smyger ock
in i hans dystra tankar med en mild,
en stilla läkedom, som plånar ut
all bitterhet, förr’n han det anar. Ack!
Då dödens tanke kommer, som en nattfrost,
kall öfver sinnet, och de dystra bilder
af kval och mörker, och dess trånga boning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
