- Project Runeberg -  Ett år hos Fredrika Bremer /
II:191

(1867) Author: Margaret Howitt Translator: Thora Hammarsköld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Fredrika Bremers födelsedag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

191

och vi andra sträfvade uppför en höjd, hvarifrån vi
hoppades få se öppna sjön. Då vi hunnit bergsspetsen
låg den vanliga panoraman, ehuru i större skala,
för våra beundrande blickar - en omätlig vattenyta,
som i fjerran smälte tillsammans med horisonten,
och på närmare håll var beströdd med öar, skimrande
som smaragder, infattade i matt silfver. Medan några
af oss hvilade här uppe, ströf-vade andra omkring
och plockade af de ymnigt växande hallonen eller de
första, mogna lingonen, hvilka lyste mörkt purpurröda
på bergshällen; snart bjödo de raska bergvandrarne
sina lättjefulla kamrater af de läskande, goda bären.

Middagen, bestående af stekt fårkött, stora fat
med den präktigaste, färska potatis, hela pyramider
kokade ägg och ypperligt hembakadt bröd, förklarades
vara – och för ögonblicket med full öf-vertygelse -
den yppersta måltid man någonsin ätit.

Efter middagen gingo vi fram till en annan, större
egendom, för att se hvari den skilde sig från
Arsta. Vår väg förde oss genom skogar, dystra, mörka,
mossiga möjligen ännu mer än vanligt. Grå lafver,
bjert gröna och röda mossor, höga gam]a skrofliga
furor, med rötterna uppslitna ur den grunda jorden
ofvanpå bergshällen, lågo rundtomkring oss likt
underliga förstenade vidunder från tiden före
syndafloden; ja, det starka fäste tall och gran sökt
i bergets djupa remnor, hade icke ens förmått värna
dem emot stormens raseri på denna af hafvet sköljda
strand. Mörkgrönt och grått är här de herrskande
färgerna; blott här och der skjuter kungsljuset upp
sin granna, gula bio m stängel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:13:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarhos/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free