Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig ett minne att lämna dig.» Han framtog en kedja med
vidhängande ring, som blixtrade i mörkret, där de stodo.
Herman fattade med vördnad den dyrbara klenoden.
»Bär den», fortfor Engelbrekt högtidligt, »bär den till
din faders minne! Var ädel och stark som han ... men blifve
du lyckligare än han!»
»Och nu», tillade han, »nu måste vi rida ut och gripa
svärdet igen, Herman! Ännu återstår oss något att göra,
innan vi få draga hem igen! — —»
Vistandet vid Oppensten blef icke långvarigt. Fru
Richissas lik fördes redan följande förmiddag till Åsarps
kyrka, och både grefve Hans och Engelbrekt samt Herman och de
förnämsta höfdingar i hären följde liket i högtidlig procession.
Men Oppenstens slott måste rifvas, och grefve Hans, som
icke kunde vederlägga Engelbrekts anförda skäl för denna
åtgärd, var villig att söka sig skadestånd hos konungen. En
öfverläggning hölls därpå, och grefve Hans med sitt folk drog
uppåt Stockholm, men Engelbrekt fortsatte sitt tåg mot
Öresten, ett annat slott i sydvästra Västergötland. Fogden där
brände själf slottet och drog sina färde, hvarpå Engelbrekt
gick öfver riksgränsen och bröt in i Halland och rakt emot
Varberg, där riddar Axel Pedersson var slottsherre.
Hallandsbönderna hade intet emot att förena sig med Engelbrekt och
Sverige, icke heller Varbergs köpstadsmän, men Axel
Pedersson fick behålla Varbergs slott emot villkor att blott uppbära
halfparten af skatten, som skulle lämnas honom af den fogde,
hvilken Engelbrekt utnämnde. Från Varberg drog Engelbrekt
söder ut till Falkenberg. Här träffade han Herman Berman.
Denne hade skyndat från Oppensten till sin vid
Hallandsgränsen kvarlämnade här och med denna likaledes ryckt in
i Halland, men sydligare än Engelbrekt, så att han angripit
Falkenberg samtidigt med Engelbrekts antågande mot Varberg.
Fogden på Falkenberg hade gjort tappert motstånd och
tillbakaslagit en storm af bondehären. Men denna hade stridit
med sådant mod och sådant dödsförakt, att fogden icke vågade
afbida en ny storm, utan själf stuckit slottet i brand och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
