- Project Runeberg -  Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk Roman /
267

(1893) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IX.

Hvem var konungen?



Hermans första tanke var att träffa sin fader. Men denne
stod ingenstädes att finna, och Mårten Gråbo, som förundrad
mötte Herman och greps af djup sorg vid underrättelsen om
fru Richissas död, hade endast att förmäla, det han sett den
reslige munken med skyndsamma steg utkomma från
bönkapellet och där mött hans lilla dotter Gertrud, hvilken
burit en krans af blommor. Munken hade talat till flickan och
sport henne, hvem som skulle hafva kransen, hvarpå han
kysst denna och klappat flickan på hufvudet samt bedt henne
skynda. Därefter hade han lämnat slottet.

Herman begaf sig in i bönkapellet, och fogden skyndade
att ordna om vaxljus och hvad som öfrigt dödsfallet kräfde.
Men just som han var sysselsatt härmed, hördes hornstötar
framför vindbron, och grefve Hans och Engelbrekt redo in
på slottet.

Båda grepos af underrättelsen om fru Richissas död.
Grefven skyndade upp i likrummet, men Engelbrekt gick in i
bönkapellet, där fogden sagt, att Herman befann sig. Det
var skumt där inne, men Engelbrekt uttalade fostersonens
namn, och denne låg snart sluten in till hans hjärta.

»Mod, mod, min son!» sade han, »din pröfning är dock
en ringa ting mot hvad hennes varit, din fromma moders,
där uppe; icke heller kan den mätas med din faders ...»

»I sägen det, fosterfader, och den allsmäktige Guden
vare dem nådig!»

Mycket talades sedan om hvad som tilldragit sig på
slottet, och Herman omtalade allt, huru det tillgått.

»Alltså vet du», sade slutligen Engelbrekt, »hvad jag nu
äger rättighet att yppa för dig, men din fader har ock gifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:28:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engelbrekt/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free