Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
upp utanför er eftersyn, skall utveckla sig till er
oförsonliga fiende.»
Det fanns vid hyttan en sådan där, som inte
tillhörde någon, — han hette Stepa, var svart
som en skalbagge, koppärrig, utan ögonbryn, med
plirande ögon, händig i allt och gladlynt.
Vår bekantskap började med, att ban en
söndag kom till mig och frågade:
»Hör du, klosterbroder, du lär ju skall vara en
oäkting, du? Ser du, det är jag också.»
Och därmed vandrade han i väg bredvid mig.
Han var ungefär tretton år, hade redan slutat
skolan och arbetade vid hyttan. Han gick och
plirade med ögonen och frågade:
»Är jorden mycket stor?»
Jag förklarade det för honom så godt jag
kunde.
»Hvarför frågar du det?» sade jag.
»Jag behöfver veta det. Inte tänker jag sitta
fastrotad här, på en och samma fläck. Jag är
väl inte något träd. Bara jag lärt ut till smed,
så går jag till Ryssland och Moskva och hvad
där annars kan finnas, — öfverallt skall jag gå.»
Han talade, som om han hotat någon:
»Vänta du, jag kommer nog.»
Efter detta första sammanträffande började jag
iakttaga honom, — jag såg, att pojken tog lifvet
allvarligt, — när Michajlos kamrater hade sina
diskussioner, var han alltid med på ett hörn,
lyssnade ocli plirade med ögonen, som om han
siktade, hvart han skulle styra kosan.
Och han var på ett särskildt sätt full af kif, i
det han alltid försökte förstöra något för dem,
som stodo förmännen närmast, — gömde undan
verktyg, bröt sönder saker, strödde sand i
maskinerna.
En gång under middagen sade ban:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
